Thriller/Musikal
Titel: Emilia Pérez
Visas på: Fyrisbiografen, Filmstaden Luxe
I rollerna: Karla Sofia Gascon, Zoe Saldana, Selena Gomez
Regi: Jacques Audiard
Speltid: 132 min
Betyg: 3
Ibland springer verkligheten om dikten. Nyligen skrevs i pressen om en mexikansk kartelledare som fejkat sin död och sedan levt lyxliv med en ny identitet. Blev han kanske inspirerad av denna Cannesprisvinnare? I kategorin bästa kvinnliga skådespelare blev Karla Sofia Gascon den första transsexuella person som fått priset, delat med medspelerskorna i ensemblen.
Filmen är Frankrikes Oscarsbidrag, men utspelas i Mexiko. Rita (Zoe Saldana) är en överkvalificerad och underbetald advokat på en byrå där de får grovt kriminella och hustrumisshandlare frikända. Så när kartelledaren Manitas (Karla Sofia Gascon) hör av sig om ett uppdrag enkom för Rita nappar hon. Rita blir förd med huva på till hans hemliga ställe och får där en överraskande propå. Kan hon hjälpa honom att byta identitet, att bli kvinna? Kostnaden är inga problem. Ingen får ana något, allra minst Manitas fru (Selena Gomez) och barn, som ska gömmas för andra kartellers hämnd och revirövertaganden.
Efter den fysiska operationen börjar de mer finkalibriga svårigheterna för Emilia Pérez, som är det nya namnet på den före detta gangsterledaren. Fyra år senare vill hon göra bot och bättring och startar en organisation för anhöriga till brottsoffer. Rita engageras som medhjälpare. Men det förflutna hinner i kapp och Emilia Pérez längtan efter sina barn – som tror att pappa är död – komplicerar läget.
Den thrillerartade och stundom blodiga handlingen, tillsammans med de komplikationer som uppstår i karaktärernas kärleksliv är som om Pedro Almodóvar skulle ha gjort filmen ihop med Brian De Palma. Sång- och dansnumren – på fattiga gator, på en välgörenhetsmiddag där alla är korrupta och i en operationssal – blir absurda och myllrande avbrott. Numren framförs visserligen med explosiv energi, kryddad med feministiskt engagemang, men musiken är anonym. Inte en enda refräng fastnar, till skillnad från låtarna i den filmatiserade musikalen "Les misérables", som är i samma socialrealistiska (sago)genre om en kriminell som vill förändras.
Den här filmens genreöverskridande berättande om en gangster med blodigt förflutet som vill ta fram kvinnan i sig är intressant som konstnärlig idé. Den blev inte riktigt fullödig, men har ett visst tryck.