Memoarer
Stefan Löfven och Ulrika Knutson
Svetsare och statsminister
Bokförlaget Atlas
Några detaljer i Stefan Löfvens memoarer, skrivna tillsammans med Ulrika Knutson, har redan uppmärksammats i media: "Arga leken med Putin" och Löfvens hårda ord om vänsterledaren Nooshi Dadgostars agerande under regeringskrisen 2021. Och strängt taget är det nästan de enda punkter i memoarerna där Löfven visar ett avståndstagande mot dem som han möter. Annars är det en djup vilja till samförstånd som dominerar. Eller jo, Löfven visar även upp en udd mot Sverigedemokraterna.
Stefan Löfven gjorde sin politiska karriär i den fackliga rörelsen, där hela tillvaron handlade om att få till stånd avtal som kändes rimliga för alla parter. Löfven beskriver själv att idealet för ett bra avtal är när parterna lämnar förhandlingarna och alla känner sig nöjda. En kapitelrubrik är lite vitsigt formulerad: svetsning handlar om att få till "flytet i rörelsen". Som partiledare hade han samma uppgift: att få till flyt i Rörelsen. Arbetarrörelsen.
Han skildrar sin egen och Sveriges utveckling från rekordåren på 1960-talet. Han föds i en familj som inte förmår försörja honom; han placeras på barnhem, men snart i fosterhem i Ångermanland. Han växer upp i en miljö där socialdemokratin står för tradition och stabilitet; ett parti där blåsorkestrar spelar "Internationalen" under röda fanor, men samtidigt smidigt samarbetar med storföretag och näringsliv. Han bevittnar vänstervågen och tar intryck av den utan att vilja följa med in i bokstavsvänstern. Han försöker läsa till socionom i Umeå, men hoppar av och blir svetsare, facklig, förtroendevald, partiledare, statsminister. Och hela tiden drivs han av viljan att foga samman: sitt parti och hela Sverige.
"Svetsare och statsminister" manar fram en man som framstår som genuint sympatisk utan att ha stark karisma; en man som gör sig hörd utan att höja sin röst. Boken låter oss förstå att svåra frågor som Sveriges pandemihantering och Natointrädet har kunnat hanteras genom Löfvens osjälviska förhandlingsförmåga.
Jag inser att den enda kritiska synpunkt som jag noterar är att Löfven – eller Ulrika Knutson – blandat ihop den brittiska tv-serien "Hem till gården" med Bengt Bratts legendariska "Hem till byn"! Men å andra sidan finns ingen angelägen anledning att läsa "Svetsare och statsminister". Det är trevlig läsning, men inte spännande.