Roman
Stefan Lindberg
Viskarna
Albert Bonniers förlag
Stefan Lindberg fortsätter att göra fiktion av sitt liv. "Viskarna" avslutar vad han kallar Fridhemsplanstrilogin, som (typ) inleddes med "Nätterna på Mon Chéri" (2016) och följdes av "Splendor" (2020). Trilogin är ett slags svar på Paul Austers klassiska New York-dito, men typisk svensk med sina rövarhistorier.
"Viskarna" har en fiktiv Lindberg i huvudrollen, som ständigt är på jakt efter riksdaleros och bekräftelse. Formen: thrilleraktiga berättelser, nedslag i livet och författarskapet, som hänvisar till varandra och skapar illusionen av en helhet. Lindberg skriver flyhänt, har humor och distans, och med det kommer man långt. För Lindberg är litteraturen en lek, men det är en lek på blodigt allvar, och litteraturen behöver sina tricksters och trollkarlar.
Exakt vad "Viskarna" vill säga är dolt bakom lager på lager av metafiktion. Lindberg tycks dock vilja testa var gränsen går mellan jagbaserad fiktion och fullständig fantastik. I grunden realistiska berättelser om en destruktiv romans med en äldre författare, ett möte med en morbid tonårstjej, en fejd med en väckelsepredikant etcetera kryddas med telekinesi, superdatorer, levande döda etcetera.
För min del går gränsen när han låter sin barndom i Alingsås avslöjas som ett riggat skådespel, en mästerlig plan för att skapa en författare ur arbetarklassen. Då börjar det likna loppcirkus snarare än trolleri. Sägas ska dock att Lindberg även som loppcirkusdirektör har läsaren i sin hand.