Konsert
Stipendiatkonsert med Elisabeth Leyser
Giresta kyrka, lördag
Det är tradition att det senaste årets Anders Wall-stipendiat ger en egen konsert i Giresta kyrka och så skedde även i år. Den enastående begåvade mezzosopranen Elisabeth Leyser hade satt samman ett program vars ”röda tråd” var, förutom att sångerna alla var vackra och roliga att sjunga, att de alla var komponerade av kvinnor. Nu finns det väl knappast något kvinnligt ”sound” och sångerna var sinsemellan mycket olika men det var fantastiskt roligt att lyssna på dem alla och upptäcka ny, skön musik. En del av komponisterna var välkända men andra var helt obekanta och man slogs återigen av hur många duktiga kompositörer som inte nått berömmelsen trots sin obestridliga begåvning!
Elisabeth Leyser har ett chosefritt och inlevelsefullt scenuppträdande och en stark röst som hon anpassade väl till det relativt lilla kyrkorummet. Hon textar utmärkt men jag saknade ändå utskrivna texter till sångerna. Det förhöjer upplevelsen om man får ta del av den text som har inspirerat kompositören. Utan den hade det ju knappast blivit någon sång!
Det är svårt att bland alla vackra sånger välja ut och kommentera några.
Av Elfrida Andrées fyra sånger fäste jag mig vid ”Vi ses igen”, en bitterljuv visa om hur en oförglömlig kyss i ungdomen står i vägen för alla vidare kärlekshistorier.
Nadja Boulangers Cantique var ett stillsamt, melodiskt och nästan bedrägligt enkelt stycke. Irene Wienawska (som för att slippa vara för alltid känd som dottern till den berömde violinisten Henryk Wienawski kallade sig Irene Poldowski) har komponerat ”Mandoline” där pianot imiterar knäppandet på en mandolin. Inger Wikström, framgångsrik pianist, har tonsatt ”Tre Stockholmssånger” till texter av Bo Bergman. Leyser framförde den höstruggiga ”Stadsbarn” på ett med texten kongenialt sätt. Den unga komponisten Jenni Pinnocks komposition ”Bells in the rain” illustrerar fint Elinor Wylies bild av regndroppar som mjukt faller som glaspärlor över levande och döda. Rebecca Clarkes tonsättningar av W B Yeats kärleksdikter ”The cloths of heaven” och ”Shy one” avslutade det ordinarie programmet men extranumret återstod: Délilas aria ” Mon coeur s'ouvre à ta voix” ur operan Samson et Délila av Saint-Saëns, Leysers favoritkompositör. Sensuellt och underbart!