Uppsala är inte bortskämt med vyer av den här kalibern.
Ännu ett tillskott på mesta kroggatan i stan. Bacán, som ska betyda något i stil med coolt/grymt, är en fusion mellan latinamerikanskt och asiatiskt och systerkrog till La Comida. Stället får sägas ha en del gratis. Det handlar, som mäklaren säger, om läget. Bara det att få åka hiss upp till restaurangvåningen känns säkert flärdfullt för Uppsalabor i gemen. Utsikten över takåsarna och Domkyrkan är anslående. Kroguppsala är inte direkt bortskämt med vyer.
Sorlet stiger mot den generösa takhöjden, inredningen ger klubbig vardagsrumskänsla, den stora ellipsformade baren har en framträdande roll och atmosfären tämligen glittrig i allmänhet. Många bra kvällar börjar säkert på Bacán, eller slutar för den delen. Fredagar och lördagar finns dj:s på plats.
Maten tar sig an konceptet brett, med avstickare åt alla möjliga håll, som ”dirty rice” från cajun-köket och spanska iberico och pluma. Så länge det är gott så spelar det förstås ingen roll.
Efter att ha läppjat på en läskande ”Cherry blossom” (gin, sake, körbärslikör) tar vi in ”Taco Bacán” (155 kr), två små tacos med tonfisktartar och forellrom. Fina att se på och frasigt trevliga, men också väl snälla. Av citruspärlor och togarashi (japansk kryddblandning) känner man inte mycket.
”Mis-take” (155 kr) är också gulligt presenterad, men utlovade udonnudlar är väl gömda och rätten består mest av pak-choi och shiitake i buljong plus en äggula. En väl diffus, lite dyr, rätt.
Det finns även två sorters maki. Vid ett av tillfällena har patrullen testat oxfilévarianten ”Last samurai” (189 kr). Det visar sig vara samma fintärnade kött som i förrätten ”rawbiff”, med bland annat salladslök och chilimayo. Mumsigt är det. Vad som inte förtäljs av menyn är att de är rikligt stuffade med koriander, vilket ju kan vara en deal-breaker för en del.
Till vänster: "Mis-take", en gullig men diffus förrätt. Till höger: Shortribs, mört kött med lite minus för mesig chimichurri.
Från grillmenyn, nog tänkt att locka de mindre äventyrliga, plockar vi in shortribs (hela 295 kr). Tillkommer gör kryddsmör, pommes/ris, grillad paprika och den ständiga chimichurrin. Köttet är mört, pommesen standardmässig, men chimichurrin saknar fräschör och hetta. Pluman (275 kr) är också helt okej, men det är en köttdetalj som gärna får gå hårdare i pannan än hos Bacán.
De tre huvudrätterna är mer fria i formen. ”Sweet chef” (289 kr) är en ibericokarré som kommer in inramad av två rejäla halvor rödkål. Sötheten kommer från palmsocker och lite gurka agerar uppfräschare. Smakerna är återigen inte särdeles distinkta, men det ”dirty rice” som kommer till har skaplig hetta.
”Monkfisk delight” (335 kr) är en spretig historia. Redan att steka en fin bit marulk i ströbröd känns så att säga en smula överflödigt. Plus pumpasås, majscreme, småkrisp av nduja och en snygg potatisdonut. Det tokiga överdådet väcker både nyfikenhet och viss skepsis. Men de många smakerna går faktiskt bra ihop.
Bacán har en atmosfär som gör det lätt att trivas.
På sötsidan finns den nätta och fräscha kokosparfaiten ”Coco loco” (135 kr) med härligt len chokladcremeux till. ”Arepas” (130 kr) visar sig vara bananglass med mandel, karamell och en behövlig touch sälta.
Menyn är verkligen omfångsrik och man verkar vilja tilltala alla. Något som kan göra att man blir för snäll, vilket patrullen tycker utmärker Bacán. Konkurrensen från Miss Voon, Jay Fu’s med flera är tuff. Men det är inte maten som gör totalupplevelsen, det är stämningen och atmosfären som gör det så lätt att trivas på Bacán. Och när takterassen öppnar har man förstås ännu fler skäl att ta sig upp i nya biohuset.