Konsert
Solala
Katalin
21 april
När jag går förbi de vårfrälsta människorna på uteserveringen till Katalin under fredagskvällen är jag minst sagt osäker på vad som väntar. Efter några lyssningar på Solala har jag kommit fram till att det låter som en blandning av Oskar Linnros och The Real Group, efter lite tittande på videos förstår jag att det är tre killar som trummar med spaghettistrån och jordnötsburkar. Det är något inom mig som vill ta upp en liten skämskudde, men sent ska syndaren vakna. YouTube-fenomenet som består av Olle Bergel (född i Uppsala), Jens Lindvall och Anders Gabrielson har varit aktiva i elva år, spelat i Uppsala nio gånger och även gästat Orphei Drängar. Många i publiken har följt dem länge och det hurras lite extra åt Uppsalasonen Bergel.
Ensemblen berättar för publiken hur ovant det är att ha kommit ut med eget material på den senaste plattan, istället för att som tidigare enbart ha gjort covers. De tillägger skämtsamt: ”Vi klarar inte av nån som helst kritik”. Nåväl, de egna låtarna är finstämda, men lämnar mig inte alltför berörd. När ett Sverigemedley går av stapeln jublar den del av publiken, som lite diplomatiskt kan sägas tillhöra ålderskategorin övre, friskt åt ”Diggiloo Diggiley” och stämningen är allt annat än dämpad. När Mauro Scoccos ”Sarah” går igång blir jag nervös över hur min låt, förlåt, en av Sveriges bästa låtar, ska hanteras acapella. Låten avbryts och det blir istället allsång med olika stämmor, vilket inte gör mig mindre nervös. Vi kan sammanfatta det som att jag inte kom ut som körsångare, men jag kom i alla fall ut ikväll. Och vilken kväll.
För Solala är så mycket mer än skickliga sångare. Jens Lindvall, även skådespelare till yrket, är som klippt och skuren i rollen som kvällens programledare. Jag skriver programledare för att det jag menar är: ge grabbarna ett TV-program! Här finns potential till en ny variant av ”Så ska det låta” som skulle få folk även födda efter 60-talet att titta. Den komiska tajmingen i kombination med låtvalen gör dem rätt och slätt till underhållningsvirtuoser. Föga förvånande bröt jag nästan ihop av skratt när ett medley med låtar enbart från år 1997 inleddes med ERAs ”Ameno”. (För den ovetande: sök upp). Hatten av till trion som får spaghettistråna att flyga!