Avishai Cohen omgiven av sin medmusikanter Elchin Shirinov och Roni Kaspi. Tillsammans gjorde de en mycket fin konsert.
Konsert
Avishai Cohen Trio
Uppsala konsert och kongress
Söndag 6 mars
Jag visste att basisten, sångaren och kompositören Avishai Cohen hölls högt av kritiker och jazzpublik. Men inte att han nästan skulle fylla konserthuset i Uppsala. Dessutom av en publik som var rejält entusiastisk från första tonen till den sista. Stående ovationer avslutade ett mycket lyckat framträdande.
Det stod i pressreleasen att han och medmusikanterna Elchin Shirinov, piano, och slagverkaren Roni Kaspi skulle spela musik från albumet ”Arvoles”. Visst, det gjorde de detta, också. Men först blev det en ordentligt stor avdelning med helt ny musik, ”som vi just spelat in i studio Nilento i Göteborg”. För en ordinär artist i populärmusiken hade det förstås varit scenligt självmord, men i jazz spelar det mindre roll. Cohen har så många ansikten att man i alla fall inte riktigt vet vad man ska vänta sig.
Det nya materialet avvek heller inte så mycket från den han gör på ”Arvoles”. Hans musik tillhör den relativt lättlyssnade jazzen, melodisk och med ett sjusärdeles sväng. Det finns ofta en slags folkmelodisk underton i den som är tilltalande.
Och så har den hur mycket bassolon som helst. Det är inget tvivel om vem som leder trion, även om Avishai Cohen är generös med utrymme till övriga. Nu är han ju en virtuos av superklass. När han går i clinch med sin stora kontrabas är det mer av en kärleksakt än bara ett utövande av spel på instrument. De två, basen och Cohen, ser ut att verkligen vara förälskade. Hans solon är också de genomtänkta och melodiska, inte bara en uppvisning. Det är en upplevelse att se och höra hans ekvilibrism på den.
Pianisten Elchin Shirinov är skicklig han också, i ett annat sammanhang hade han fått glänsa mer. Nu fick han ofta bli ett slags kompgitarrist till Cohen. Han hade varit värd lite mer än så. Han låg också lite lågt i ljudbilden.
Roni Kaspi imponerade stort på konserten i Uppsala.
Det unga stjärnskottet Roni Kaspi underkastade sig inte lika mycket. Först tänkte jag att hon var något slags kvinnligt alibi, för det tog ett tag innan hon kom i gång ordentligt. Men sedan, ojoj. Hon visade en kontrollerad frenesi som imponerade, inte minst i de välkomponerade trumsolon hon brast ut i. Jag har sällan hört vispar vara så uttrycksfulla.
Som helhet blev det en konsert jag kommer att minnas länge. Energin som var så tydlig på scenen vandrade ut till publiken. Härligt!