Efter valborg följer Phontrattarnes Grand Show, det är sedan många år ett pålitligt vårtecken i Uppsala. På torsdagskvällen var det premiärdags för årets upplaga på Reginateatern. Det var slutsålt denna afton och föreställningen framförs till och med på onsdag nästa vecka. Phontrattarnes popularitet i Uppsala är fortsatt stor och genom åren har de turnerat kors och tvärs i många länder.
Vad är då grejen med dem, undrar kanske någon skeptiker. Är det inte bara lite putslustig underhållning på studentikos amatörnivå, där publiken säkert bara består av medlemmarnas närstående? Om det nu faktiskt någon sådan skeptiker där ute gav årets Grand Show svar på tal på bästa sätt. Till viss del får publiken det som är förväntat: svängig storbandsjazz där välkända låtar försetts med svenska texter, färgstarka dansnummer, korta sketcher, många kostymbyten och stora doser humor med ordvitsar som ett återkommande inslag. Det är ett beprövat och framgångsrikt koncept, men det känns ändå alltid lika fräscht och nytt varje år.
Det som är kärnan i Phontrattarnes shower är de medverkandes stora engagemang och hängivenhet till det de gör. Såväl orkestermusikerna som sångarna och dansarna tycks älska varje ögonblick på scen och intrycket är att de är ett sammansvetsat kompisgäng som har väldigt roligt ihop. Antagligen har de även haft det trivsamt när de valde låtar till föreställningar, skrev manus till sketcherna och på de säkerligen många repetitionerna. Deras sprudlande energi smittar av sig på publiken direkt och lokalen fylldes av skratt och jubel.
Årets show har ett tågtema, där föreställningen startar med en ”På spåret”-blinkning och sedan via sångtexter och sketcher gör stopp i så vitt skilda platser som Länna, New York, Antarktis, Paris, en djurbutik någonstans och förstås på Reginateatern själv. Det bjuds på tolkningar av bland annat Edith Piaf, Ella Fitzgerald, Arvingarna och låtar hämtade från musikaler och filmer, hela tiden framfört med såväl självklar pondus som glimt i ögonen. Sångarna och dansarna byter utstyrsel mellan varje nummer och visar upp sig som dansande pingviner, lyckliga vägarbetare, stressade tågpendlare, förälskade saltkar och tävlande lådbilar. Till och med Harry Potter dök upp på ett hörn.
Två timmar i Phontrattarnes sällskap gick alltför fort även denna gång. Trivselfaktorn var hög och stämningen var på topp, både bland de medverkande och i publiken. Det är bara att gratulera Phontrattarne till en ny triumf.