Patrullens omdömen om miljön går isär: "punkig nordisk fine dining" eller mest spretig?
Krogpatrullen har ofta njutit storslaget på Dryck & mat. Men patrullen har också stött på milda besvikelser och sett sig tvungen att fundera på om relationen mellan priset och det som landar på bordet verkligen är rimlig. Ofta har svaret varit ett rungande ja, men ibland har det också blivit ett tveksammare nja.
Det är i alla händelser med höga förväntningar patrullen åter tagit sig an stället, som har gjort ett mindre omtag och gett lokalen en främst praktisk ansiktslyftning. Det mesta är ändå sig likt, och det går fortfarande att sitta vid baren och se kockarna arbeta. De nya borden och en rad av träribbor på en väggarna är den stora visuella skillnaden. Delar av patrullen ser en tydligare inramning som landar i ett slags punkig nordisk fine dining, medan andra tycker att miljön känns spretig.
Den stora dryck & mat-menyn är hjärtat i verksamheten, men självklart prövar vi även à la carten, som gjord för dem som inte har tid och/eller budget för stora menyn.
Kantarellförrätten med "macademia"- och blomkålspuré, bondbönor och blomkålskroketter (185 kr) lyser som det vackraste av höstlöv. Smakmässigt, alltså. På tallriken ser rätten lite blek ut. Med alla inslag lastade på gaffeln får man dock en ljuvlig munfull av både smak och struktur.
Till vänster: kantarellförrätten lyser som höstlöv. Till höger: bräserad lammbog.
Tyvärr slocknar leendet av varmrätten bräserad lammbog (365 kr). Lammet är mört, utan yta, och kommer med en hög bönragu och tärnad, syltad gulbeta. Rökt sidfläsk är utlovat, men märks knappt. En smaktunn och väl enkel rätt. Den bakade rödingen (375 kr) är också ganska elementär. Tillbehören potatispuré, forellrom, dillgurka och vitvinssås känns inte så uppdaterade eller upphetsande.
Efterrätten chokladkaka med havtornssorbet och pistagenötter (155 kr) är helt okej. Kakan är funktionell, och täckt av kolasås. Sorbeten är frisk. Det blir en spännande kamp mellan det mulliga söta och det skarpt fräscha. Men pistageinslaget utgörs av en hög spån, inte så kul.
Uppläggen kommer tyvärr generellt inte upp i tillräcklig nivå.
Men trumfkortet, signaturmenyn, då? Jodå, nog får man hygglig valuta för sina 1 750 kronor, om än mindre jämn kurs än önskvärt. En läcker skaldjurskrokett inleder, och överraskar med fras och mjukt ljuvligt innandöme. Den sotade uern som följer är perfekt tillagad och tillbehören ostronsmörsås och krusbärspuré korresponderar fint med både fisken och weissburgundern i glaset. Kammusslan som tar över showen är också ”to die for”, med lagom mustig jordärtskocka och pigg grön satsuma. Den andra extra-rätten är en råbiff som smakmässigt imiterar biff, bea och pommes. Med en pinot noir av det kärvare slaget till är smaken närmast orgastisk.
Till vänster: Apelsinkaka med pecan- och popcornglass. Till höger: sotad uer med ostronsmörsås och krusbärspuré.
Men, vildanden med tryffel, madeirasky och brysselkål är ett rejält steg ner. De enskilda smakerna sitter visserligen, men helheten är tung och stabbig.
Avslutningen apelsinkaka med pecan- och popcornglass är en comeback som heter duga. Moscaton i glaset är som gjord för de bittra smakerna av apelsinzest, och den söta glassen lindar sig runt helheten som en liderlig omfamning.
Chokladkaka med havtornssorbet och pistagenötter. Funktionell kaka, frisk sorbet. Synd att pistagen ligger som en spånhög.
Servicen varierar under patrullens besök. Vänlig och informativ, men inte lika säker som tidigare. Trots att det är relativt glest med gäster vid ett tillfälle dröjer avdukningen ända tills notan landar.
Kanske låter patrullen delvis hård och ogin. Men det är rätt av gästen att förvänta sig mycket. Tillsammans med Villa Anna har Dryck stadens högsta prisbild. Och en prisad matsal får dras med höga krav och förväntningar.