Splittrad bild av Stefan Eriksson

Excentrisk, brutal, mån om familjen, besatt av att äga extremt dyra och snabba bilar. Den bild som ges av den forne ledaren för Uppsalamaffian, Stefan Eriksson, i tv-dokumentären "Tjock-Steffe" är mångfacetterad.

Stefan Eriksson

Stefan Eriksson

Foto: Martin Mork

recension2019-01-15 07:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Från och med onsdag den här veckan kan de tre avsnitten i dokumentären ses på C More. Man kan förstås ha synpunkter på att en person som dömts för bland annat misshandel, hot och grovt bedrägeri får så stor uppmärksamhet. Det är inte heller alldeles problemfritt att den nu 57-årige Stefan Eriksson utan följdfrågor får ge sin version.

Ingen av de människor som farit illa av hans kriminella gärningar figurerar. Däremot kommer bland annat förre Uppsalapolisen Jan Bihlar och tidigare länspolischefen Lars Nylén till tals, vilket är välgörande. Trots dessa invändningar går det inte att komma ifrån att "Tjock-Steffe" är en välgjord och påkostad dokumentär som bygger på fakta.

Teamet bakom serien har uppenbarligen haft en internationell lansering för ögonen. Det mesta kretsar nämligen kring de två händelser som gett störst internationellt avtryck: Ferrarikraschen och Gizmondofiaskot.

Den 21 februari 2006 kraschade Stefan Eriksson sin röda Ferrari Enzo i ofattbart hög hastighet på Pacific coast highway nära Malibu i Kalifornien. Den händelsen fick stor uppmärksamhet över hela världen och ledde till att den amerikanska polisen fick upp ögonen för Stefan Eriksson. Efter en tre år utdragen rättsprocess utvisades han ur USA.

Även Stefan Erikssons år som Londonbaserad direktör i bolaget bakom spelkonsolen Gizmondo innehåller kittlande element. Enligt Eriksson kunde produkten ha blivit lika framgångsrik som Iphone – om inte om hade varit. Tittaren får själv dra sina slutsatser gällande sanningshalten i den profetian. Luften gick definitivt ur bolaget när Aftonbladet publicerade en artikel om att tre personer från den ökända Uppsalamaffian satt i ledningen. Då drog banker och investerare öronen åt sig.

Även åren i Uppsala skildras förstås. Katt och råtta-leken med polisen, Uppsalamaffians uppgång och fall, lyxbåten Snövit med kajplats nedanför Islandsfallet – allt finns med.

Kommer man personen Stefan Eriksson in på livet under de tre 45 minuter långa avsnitten? Nja, han sänker sällan garden. Mest öppenhjärtiga känns tillbakablickarna på barndomsåren i Uppsala. Han mobbades för sin kroppsvikt och blev slagen av äldre grabbar. En revanschlust väcktes och ett hämndbehov uppstod, säger han. På den punkten tror man Stefan Eriksson.