Dans
"Fly" av Sidney Leoni
Uppsala Konsert & Kongress
15 april
Medverkande live: Elias Girod/Philip Berlin, Linda Blomqvist, Manon Santkin/Stina Nyberg, SidneyLeoni.
Medverkande film: Alain Siebert, Alexandra Cismondi, Andros Zins-Browne m fl.
Koreografi och koncept: Sidney Leoni
Få har betytt så mycket för den moderna dansen som Vasilij Nijinskij. Han var verksam under åren före och under första världskriget, mest i Ryska baletten i Paris men turnerade också i övriga världen. Som dansare var kraftfull. Som koreograf var han fantasirik, banbrytande och samlagsrörelserna med en slöja i slutscenen av ”En fauns eftermiddag” var en av hans skandaler på scenen.
Blott 30-årig fick han diagnosen schizofreni och vårdades för detta under resten av sitt liv.
”Fly” bygger på den dagbok han skrev ihop med hustrun Romanola Nijinskij och föreställningen inleds med en filmscen där dansaren sitter med sin dagbok.
På filmduken i fonden visas scener ur Nijinskijs liv och verk. En speakerröst berättar till filmbilderna. Klippen är många och det mesta fladdrar snabbt förbi och kommer ibland tillbaka med ett slags kalejdoskopisk drömspelsteknik. Tre dansare dansar live på den mörka scenen framför filmduken.
Det är en spännande idé att blanda film med levande dans. Men det massiva och splittrade bildflödet gör det svårt att veta var man ska fästa blicken. Är det på filmduken och de fragmentariska händelserna där eller är det på de kraftfullt expressiva dansarna i halvdunkel framför den?
Tanken är nog att dansarna ska fungera som en själslig och nutida kommentar till berättelsen om Nijinskijs liv. Men samspelet med filmen haltar, dansarna verkar som i en egen föreställning. Bäst är det när dansarna på scenen tar upp rörelserna från dansarna i filmen och en sällsam 3D-känsla infinner sig.
Sämst är det när dansarna rör sig allra längst fram vid scenkanten, eftersom de knappt alls går att se i mörkret där.
Fragment från Nijinskijs mer kända koreografier som ”Petrusjka”, ”En fauns eftermiddag” och ”Våroffer” hackas upp och stuvas om i korta klipp, varvat med scener från hans komplicerade kärleksliv och dansarnas modernare uttryck. Man bör nog vara välbekant med Nijinskijs gärning för att få behållning av detta. Själv sitter jag och längtar efter att se ett längre citat från något av hans verk. De tre uttrycksfulla dansarna på scenen har helt klart kapacitet för det.