Sövande läsning om hbtq-medelklassens sexliv

Camila Sosa Villadas "Teori om en underkastelse" är en ytlig och platt historia som räds att gå på djupet.

Camila Sosa Villada (född 1982) är en av translitteraturens stora röster. Hon har under de senaste åren varit vida omskriven och omtalad i hemlandet Argentina.

Camila Sosa Villada (född 1982) är en av translitteraturens stora röster. Hon har under de senaste åren varit vida omskriven och omtalad i hemlandet Argentina.

Foto: Catalina Bartolomé

Recension2025-02-14 10:59
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Roman

Camila Sosa Villada
Teori om en underkastelse
Övers. Hanna Nordenhök
Wahlström & Widstrand

"Teori om en underkastelse" är transikonen Camila Sosa Villadas andra roman på svenska. Villada är internationellt uppmärksammad för sina skildringar av transpersoners liv i det av sociala klyftor och maktkonflikter präglade argentinska samhället. Också i "Teori om en underkastelse" är huvudpersonen en travesti (med betoning på "e"), spanska för transperson, men med en mer komplex betydelse. Översättaren Hanna Nordenhök väljer därför att behålla den spanska termen.

Skådespelerskan, som romanens huvudperson kallas, är en argentinsk teaterstjärna och landets mest berömda travesti. Hennes största succé är rollen i Jean Genets ikoniska pjäs "Vox humana". I förhållandet med den homosexuelle advokaten tycks stjärnan diktera villkoren och han offrar det mesta för hennes skull. Paret och deras bekantskapskrets lever bekväma och välbärgade medelklassliv i Córdoba, ljusår bort från mentaliteten och den brutala verkligheten i skådespelerskans gamla hemby.

Hur långt sträcker sig dock samhällets acceptans för travestin och hbtq-personer i allmänhet bortom storstadens medelklass? Hur mycket makt över sitt liv har skådespelerskan egentligen? Camila Sosa Villada hade kunnat gå på djupet, men det gör hon inte. Handlingen koncentreras nämligen mest kring parets utförligt men platt skildrade sexliv, både med varandra och på var sitt håll, samt kring det utsvävande festandet i deras umgängeskrets. Vilket syfte Villada än har med romanens råa erotiska laddning så förblir det oklart. Kvar blir en dominerande känsla av sövande monotoni.