Prosa
Pelle Andersson
Som om i morgon var i går
Kaunitz-Olsson
Hur gå vidare när ideologierna och framtidstron har krossats, barnen flugit ut och halva livet gått? Det är några av frågorna som Pelle Andersson, förlagschef på Ordfront, ställer när han gör comeback som författare.
Jag blir dock inte klok på de avsnitt som handlar om turbulensen kring svenska vänsterns undergång. Varför antyder han bara orsaken till de stormar på Aftonbladets kulturredaktion och hos Ordfront som tände gnistan till kollapsen? Nu blir de på gränsen till obegripliga för den läsare som inte redan är insatt i turerna.
Med sig själv som exempel visar han hur döden kan prägla en barndom, hur steget från arbetarklass till kultursfär utan mellanlandning i utbildning skapar tyngande mindervärdeskomplex, och vad kärlek och barn gör med en människa. Han skriver på kortprosa, excellerar i allitterationer och uppräkningar och låter Tomas Tranströmers romerska valv eka i texten. Pelle Andersson var elva och hans bror 15 år när fadern dog. Han berättar hur han blev ensam med sin mors sorg och överlevde tack vare en faster som gav honom flädersaft.
På Aftonbladets medelålders kulturredaktion började Pelle Andersson som okunnig 21-åring. Han skriver om hur han ljög om klassiker han inte läst, citerade filosofer han inte begrep och var livrädd att hans okunskap skulle avslöjas var gång han skrev. Kärleksfullt skriver han om Maria och deras tre barn. Och om rikedomen som utmattade föräldrar inte ser då badrummet alltid är upptaget och mjölkpaketen ställs tillbaka tomma i kylskåpet.
Häpnadsväckande uppriktigt visar författaren hur han har samlat på oförrätter. Han får ursäkta att ordet "gnällspik" ibland föresvävar en. Skrivandet, miljön och vänstern nämner Pelle Andersson som huvudpunkter i sitt liv. I korta formuleringar slår han fast att revolution inte orsakas av revolutionärer utan av förtryck, och att den "rådande ordningen" kan skrivas "Putin, bibeln, Trump och Jimmy Å". Pinsamt låg är dock Anderssons kommentar om Ulf Kristersson: "Tänker på partiledaren för Moderaterna. Skönt att också han kommer att dö." Men man går gärna med Andersson längs hasselkantade stigar på hans Mälarö och hör fiskgjusens rop. Och även om han slår fast att framtiden inte finns antyder han ändå att det finns hopp om en morgondag.