Roman
Lina Wolff
Promenader i natten
Albert Bonniers förlag
En författare ligger sömnlös av oro för den roman som hon skriver på. Kanske kan hon hitta tillbaka till skrivandets essens om hon släpper allt som på dagtid splittrar och håller henne tillbaka, och i stället utforskar sina drömmar? Av den romerske kejsaren och stoikern Marcus Aurelius ande får hon rådet att under fyrtio dygn skriva ned de nattliga vandringarna i sitt inre.
Idén om att våra drömmar är både en flykt från vardagens begränsningar och en port till vårt undermedvetna är både välbekant och välanvänd i konsten. Ändå gör Lina Wolff något originellt och mångbottnat av den i sin kortroman "Promenader i natten". Med en anspelning på Roberto Bolaños genreöverskridande författarskap rör hon sig mellan verklighetsskildring, surrealism och autofiktion. Under de fyrtio promenaderna gläntar jaget, som är författarens alter ego, på dörren till sin egen skrivprocess och till arbetet med den Augustprisade boken "De polyglotta älskarna" och romanen "Köttets tid".
I drömmens inkonsekventa värld är allting möjligt, som när Marcus Aurelius agerar orakel och talar ur ett vägguttag, eller när "skrivguden" beordrar jaget att bli ett med en yxmördares inre för att få förmågan att skildra det. I de surrealistiska scenerna samsas djupaste allvar med subtil humor, men där ekar också verklighetens krig, konflikter, kvinnoförtryck och orättvisor.
Lina Wolffs kondenserade och käcka stil har en rytm som bygger på upprepningar och envist inhamrade meningar och hennes bildspråk är suggestivt. "Promenader i natten" är kortprosa när den är som bäst.