Roman
Tove Jansson
Sommarboken – Jubileumsutgåva
Förlaget
Vad skulle Tove Jansson säga om kommersialiseringen kring Mumin och livet i Mumindalen, där originaliteten läcker som ett såll i den ena efter den andra utgåvan som kommer med barnmenyn på hamburgerkedjor till något mer ansträngda försök av etablerade förlag? Förmodligen någonting helt oväntat – i stil med vad farmodern i "Sommarboken" (1972) svarar barnbarnet på frågan "När dör du?".
Nu kommer Janssons älskade sommarbok i jubileumsutgåva med bland annat ett nyskrivet förord av brorsdottern Sophia Jansson, som med hjälp av såväl pandemi och klimat som generationsskifte försöker aktualisera romanen. Egentligen helt i onödan – man tar alltid sin egen tid in i Janssons böcker och inte tvärtom. Vissa böcker åldras snabbt. Andra hinner tiden aldrig i kapp.
"Sommarboken" bär likt "Bildhuggarens dotter" (1968) på biografiska inslag, men placerar dem på en fiktiv ö i finska viken. I korta avgränsade kapitel utspelar sig en farmoders och hennes barnbarn Sophias äventyr och tristess på liv och död, bland spökskogar, havsfåglar och inkräktare – allt inhöljt i en förgänglig nordisk sommar hotad av farligheter: "Ljuset blir starkare för varje dag, man vet att värmen och paradiset finns inom räckhåll. Och man glömmer varje år att lyckligheten finns i förväntan, inte i uppfyllelse."
Jag läser "Sommarboken" i ett varmt Paris där temperaturen kryper upp mot 40-gradersstrecket och där de som kan lämnar staden för stränderna i Normandie. Jag tar min tillflykt till skuggorna runt den konstruerade ön i parken Buttes-Chaumont ovanför Belleville, till de platser där Tove Jansson kanske vistades som ung konstnär och debuterande författare under 1930-talet.
Innan jag lämnade Sverige försökte jag få fatt på originalet av "Sommarboken". Trots att boken har översatts till över 35 språk var den på tillfrågat bibliotek tvungen att beställas upp från underjordiska magasin. Förhoppningsvis lyckas den inbundna jubileumsutgåvan ändra på den saken.
På asfaltsdallrande Parisboulevarder får jag plötsligt syn på den franska översättning, längst fram i ett skyltfönster till en välrenommerad bokhandel med temat "Oceanisk läsning" – och det finns nog inga bättre ord för att sammanfatta Janssons sommarbok, i både tid och rum.