Att man vet vad man får är en underdrift när det kommer till The Refreshments. Sedan starten 1989 har grundsoundet knappt ändrats någonting. Det är rock ’n’ roll som det lät på 50-talet och publiken bjuds inte på några överraskningar när Gävlebandet gör sin första spelning på Parksnäckan.
Och det låter som det ska förstås. Efter 25 års flitigt turnerande vet The Refreshments precis vad de sysslar med och kan vispa ihop rock med driv och sväng i sömnen. De har också fömågan att skriva enkla rock ’n’ roll-dängor som står sig riktigt bra i förhållande till de obligatoriska Chuck Berry-tolkningarna.
I 50-talsmusiken hittade de en nisch i det svenska musiklivet som var eftersatt i förhållande till efterfrågan. Med över en halv miljon sålda skivor och otaliga utsålda konserter har de från och till varit ett av Sveriges största band.
I Melodifestivalen gick det inget vidare med bidraget ”Hallelujah” och deras medverkan gjorde antagligen varken från eller till för deras popularitet ute i landet. The Refreshments har sin publik och de kommer till spelningarna oavsett tv-exponering eller annan medieuppmärksamhet. De har byggt karriären på den gamla hederliga vägen i 25 år nu och det är inget man rubbar på så lätt.
Sedan pianisten och sångaren Johan Blohm kom med i gruppen har variationen blivit större. Blohm löser av Joakim Arnell på sång och några av hans låtar drar mer åt country- och blueshållet. Ändå går det inte att komma ifrån att The Refreshments skulle tjäna på att utmana sig själva lite mer. Har man sett dem några gånger är det enda som ibland överraskar gitarristen Jonas Göranssons nivå på gräslighet när det kommer till klädkreationer. Kvällens skrikgula löst sittande helkroppsdräkt med kaktusar och hjul på kan vara värst hittills.
Det positiva med The Refreshments statiska sound är det inte finns någon risk för besvikelser. Låtar som ”Wow factor”, ”Miss you miss Belinda” och Berrys ”You never can tell” har ett rockdriv som få andra band I landet kan mäta sig med. Och det är svårt att hitta någon egenskap som kan vara viktigare när det handlar om rock ’n’ roll.