Smart uppföljare till en av Pixars smartaste och roligaste filmer

Lika emotionellt insiktsfullt som föregångaren blir det inte men konceptet håller fortfarande hög klass.

Helt nya känslor tar plats i uppföljaren till Pixars stora succé från 2015 ”Insidan ut”.

Helt nya känslor tar plats i uppföljaren till Pixars stora succé från 2015 ”Insidan ut”.

Foto: Disney/Pixar

Recension2024-07-18 05:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Animerad

Titel: Insidan ut 2
Visas på: Filmstaden, Nordisk Film Bio
I rollerna: Amy Poehler, Maya Hawke, Kensington Tallman
Regi: Kelsey Mann
Speltid: 96 min
Betyg: 4

Fy bubblan vad det är jobbigt att bli tonåring. Allt blir plötsligt så mycket mer komplicerat och dessutom luktar du illa. För att parafrasera en svensk popvirtuos: ”Då kommer alla känslorna på en och samma gång”. 

”Insidan ut” (2015) hyllades med rätta som bland det bästa animationsstudion Pixar någonsin gjort. Nu tar uppföljaren oss tillbaka till sinnescentret hos Jenny som en dag vaknar upp som fjortis och med en helt ny cocktail av känslor hon inte haft förut. Glädje, Vemod, Ilska, Rädsla och Avsky får plötsligt konkurrens av Avund, Pinsamhet, Leda och inte minst Ängslan. 

Visst låter det familjärt. På många sätt är det en upprepning av ettan, men det är också lite så livet ser ut. Vi tar våra känslomässiga språng där vi behöver reda ut oss själva med jämna mellanrum. Igenkänningsfaktorn (som tillbakablickande vuxen) är plågsamt hög när Ängslan tar över kontrollerna av Jenny. 

Pixar påminner oss – igen – om att även de mindre roliga känslorna är en del av oss och de gör det på bästa möjliga sätt: en terapisession med mycket (och smarta) skratt och ett stänk tårar. Man kommer ur bion lättare i sinnet. Nu ser jag bara fram emot att se Jenny kastas ut i vuxenlivet också och alla känslorna det innebär: Ansvar, Prestation och Existentiell Ångest.