Festkonserten i UKK:s stora sal bjöd på en traditionell repertoar med vacker och lättillgänglig musik.
Festkonsert
Uppsala Kammarorkester
Gäster: Pier Giorgio Morandi, dirigent, Kerstin Avemo, sopran, Wiktor Sundqvist, tenor
UKK, fredag
Betyg: 3
Under hela konsertåret lägger sig Kammarorkestern vinn om att erbjuda publiken en varierad och spännande repertoar. Kvinnliga kompositörer är visserligen i minoritet men finns ändå representerade vid i stort sett alla konserter. Samtida musik är en självklarhet, liksom verk från andra delar av musikvärlden än Europa.
Så arbetar numera de flesta av landets symfoni- och kammarorkestrar. Men det finns ett par tydliga undantag: festkonserterna kring nyår och trettonhelgen. Där styrs repertoaren av traditionens makt och kanske också publikens förväntningar.
En titt i programbladet inför årets festkonsert i Uppsalas konserthus visar att verk av elva kompositörer valts ut. Alla är män, födda i europeiska länder på 1800-talet: Strauss, Léhar, Puccini, Rossini, Brahms, Tjajkovskilj med flera. Här snackar vi musik med tyngdpunkten på La belle epoque, de optimistiska och "bekymmersfria" decennierna före skotten i Sarajevo.
Resultatet? En traditionell festkonsert med massor av underbar musik givetvis. Orkesterverken, uvertyrerna, opera- och operettpärlorna avlöser varandra. Det är lite som att provsmaka sig igenom utbudet av bakelser på ett välrenommerat konditori i Centraleuropa. Det smakar förträffligt, även om det är svårt att inte känna en viss mättnad efter 2,5 timmar.
Sopranen Kerstin Avemo fick med ganska kort varsel ersätta Hanna Husáhr som blivit sjuk.
Uppsala Kammarorkester gör ett oklanderligt jobb. Det gäller också dirigenten Pier Giorgio Morandi, sopranen Kerstin Avemo och tenoren Wiktor Sundqvist.
Morandi uppfyller alla förväntningar på hur en dirigent "ska se ut och bete sig": svart frack, lätt grånad, distingerad, fylld av pondus och med glimten i ögat.
Kerstin Avemo (ersatte Hanna Husáhr på grund av sjukdom) och den unge Wiktor Sundqvist briljerar var för sig i ett antal solonummer, inte minst i de möjligen lite nötta "O mio babbino caro" respektive "Mattinata".
Allra bäst klingar ändå sången i de två avslutande ordinarie numren och de därpå följande extranumren – duetter signerade operettkungen Franz Léhar.
Så är ännu en festkonsert över och publiken tvingas lämna den varma La belle epoque-bubblan och bege sig ut från UKK. Där möts vi av bitande polarkyla och får ett ödelagt Sivia torg i blickfånget. Onekligen en kontrast.
Dirigenten Pier Giorgio Morandi, som ledde Uppsala Kammarorkester för kvällen, tar emot publikens jubel.