När Petters senaste album "Mitt folk" landade på mitt skrivbord förra året blev jag glatt överraskad över hur hiphopartisten lyckats återuppfinna sig själv. Kärnan är densamma men soundet har modifierats med tiden. Samma känsla inföll under lördagens konsert på Parksnäckan. Upplägget kunde möjligtvis låta mossigt på pappret – en sammanfattning av allt Petter har lärt sig under sin karriär – men visade sig passa både honom och publiken perfekt.
Bänkraderna var inte helt fulla, något som till viss del säkert går att skylla på det skyfall som nästan översvämmade scenområdet bara några timmar innan konsertstarten. Men pölarna togs bort och lagom till första låten sken solen över det fuktiga gruset och den jublande publiken var med från början till slut, mycket tack vare artistens värme och uppmuntran från scenen. Många gånger uppträdde den rutinerade Petter med sin publik snarare än för den – det var allsång, handklappningar och gungande händer i luften. Scenen dominerades av en mjuk framtoning från de sex musikerna där Petters trogne följeslagare DJ Sleepy styrde spakarna vid mixerbordet.
Så vad får man höra på en konsert som ska sammanfatta en 18 år lång hiphopkarriär? Många och långa mellansnack där Petter lockade till såväl skratt som eftertanke, och så klart ett gediget låtmaterial. Där fanns "Logiskt" som Petter spelade in tillsammans med Säkert! (Annika Norlin). "Kul på vägen" som artisten presenterade som sitt mantra. Efter ett inledande snack om sina erfarenheter av ADHD levererades sedan den starka "Krafter" och efter det avlöste hitsen varandra: "Det går bra nu", "Vinden har vänt" och "Så klart" var några som fick en överlycklig publik att studsa i bänkarna.
Precis som artisten själv sa är han en mångsysslare som många gånger kan vara svår att placera i ett fack. Men efter alla dessa år behövs det knappast heller. För det som kategoriserar Petters karriär, och hans konsertkväll i lördags, är att han inte är rädd för att utmana sig själv. Där är de personliga inläggen, låtar som får nya kostymer med funkig och jazzig inramning, det tungt ösiga och det finstämt avskalade. Och att inte stanna av eller bara hålla sig till samma vägar är verkligen avgörande för en artist som vill hålla kvar sin publik under många år. Det har Petter lyckats med och därför blev också konserten en uppvisning i att det inte spelar någon roll åt vilket håll vinden vänder så länge du inte glömmer att ha kul på vägen. Så klart.