William S Burroughs (1914-1997) är känd för tre saker: att han missbrukade droger, att han skrev om droger och att han gjorde droger till sin kreativa metod. Hans privatliv var en enda röra av självdestruktivt beteende och kringflackande från land till land. I debutromanen ”Junkie” skildrar han sitt heroinberoende medan romanen ”Den nakna lunchen” skrevs under drogrus. Missbruket dominerade både hans liv och verk. Tidigt uppstod en legendflora kring Burroughs person. Ett centralt inslag i legenden var händelsen då han sköt sin fru Joan i pannan under en fest. Han siktade på ett whiskyglas på hennes huvud.
Burroughs skrev ”Queer” i början av 50-talet men boken kom ut först 1985. I ett förord redogör han för tillkomsthistorien. Han hade flytt till Mexico City för att undkomma ett åtal för innehav av heroin i New Orleans. Han trivdes i Mexico City med dess toleranta atmosfär och livliga barliv. Det var ett paradis för en narkoman. Romanen handlar om exilamerikanen William Lee som försöker bli kvitt sitt heroinberoende och ger sig ut på jakt efter en hallucinogen med telepatiska effekter. Han träffar en bisexuell ung man som hänger med på resan. Det blir ett sökande efter livselixiret.
”Queer” är ingen märklig roman frånsett det faktum att den inledde Burroughs författarskap. Boken utgjorde ett sätt att skriva sig fri från traumat över vådaskjutningen av Joan i september 1951. Hennes död blev den händelse som gjorde Burroughs till författare. Det var den demon som han kämpade mot resten sitt liv och som måste besvärjas med droger och maniskt skrivande.