När han är på väg att lämna byggarbetsplatsen i Birmingham, där den massiva betonggrunden till ett höghus ska gjutas dagen efter, lyssnar förmannen Ivan Locke (Tom Hardy) av sin telefonsvarare. Bethan, en kvinna han knappt känner, har lämnat ett meddelande om att hon är på väg att föda hans barn, två månader för tidigt. Barnet är resultatet av ett engångsligg sju månader tidigare, när Ivan Locke var i London för att jobba en längre tid. Han bestämmer sig för att det enda rätta är att köra ner till huvudstaden för att förhoppningsvis hinna medverka vid förlossningen.
Hemma i Birmingham väntar Lockes två söner och hans fru på att han ska komma hem så att de kan titta på kvällens fotbollsmatch tillsammans. På bygget blir kollegorna rasande när de inser att han inte kommer att kunna vara på plats när betongen anländer morgonen efter, till vad som kommer att vara det största betongjobbet i Europa som inte gäller kärnkraft- eller militärbyggen.
Locke är Tom Hardys enmansföreställning. Hela filmen utspelar sig i Ivan Lockes bil, under ett par sena kvällstimmar när han kör på motorvägen. Inga av de andra karaktärerna syns någonsin i bild, istället får vi höra deras telefonröster. Lockes liv faller samman medan han förklarar situationen för sin fru och arbetskollegorna. De få stunder han inte pratar i telefon så pratar han högt till sin döde far.
Filmen börjar i mörker. Vi får se hur Locke lämnar bygget på kvällen och vi hör den suggestiva musiken. Allting är upplagt för en nagelbitande thriller. Det är också vad vi får – men istället för en kriminalhistoria där en galen, excentrisk, och god person jagar en galen, excentrisk, och ond person – är det här en berättelse om en tämligen medelmåttig människa. Det enda brottet som begås är att han några gånger kör för fort. Locke har visserligen ett kontrollbehov samtidigt som han bär på en traumatisk relation med sin far, men det är ingenting jämfört med vad som är brukligt i genren.
Och det är det här som är filmens styrka. Regissören och manusförfattaren Steven Knight vågar – med den briljante Tom Hardys hjälp – att använda alla effektsökande verktyg för att berätta en i grunden socialrealistisk historia om en byggjobbare i Birmingham. Det är kvavt och svettigt i Ivan Lockes bil när han kör ner till London, men filmen använder spänningen som ett redskap, inte som ett mål. Det är historien om den otrogne knegaren Ivan Locke som är det centrala, även fast Steven Knight får den att likna en spionthriller.