På förra albumet gjorde Kris Delmhorst enbart covers på gamla The Cars låtar. På sitt sjunde album gör hon bara egna låtar och det är bättre.
Albumet är producerat av en Anders Parker, fast någon svenskt påbrå kan inte hittas. Inte heller hos Delmhorst. Hon sjunger med en mogen, lågmäld stämma som pockar på uppmärksamhet. Hon gör snyggt vemodiga sånger som handlar om allt ifrån just blodprov till, ja, vad man nu hittar i andar änden. Det här albumet får mig hur som helst att vilja leta upp ett antal av de tidigare.
Bästa låt: ”Homeless”