Granhof ligger i ett vackert litet hus som man aldrig tidigare lagt märke till längs Sysslomansgatan. Tidigare har bland annat en av Uppsalas äldsta skolor, Granskolan, huserat här. Nu är det första man ser innanför det tjusiga smidesstaketet en mycket charmig uteservering som genast ger en stark längtan till varma försommarkvällar. Än så länge får patrullen nöja sig med den ordentligt varma matsalen inomhus. Stickade hösttröjor åker av direkt. Miljön är prålig på ett gammaldags vis, med guldramar runt landskapsmåleri och kristallampetter. Som en mormors finrum. En snabb blick runt i lokalen visar att inredning matchar sitt klientel perfekt. Medelåldern bland gästerna är tämligen hög. Menyn följer även den en traditionell linje, det genomgående temat är kött, sås och potatis. De flesta gästerna väljer det synnerligen prisvärda trerättersmenyn för 325 kronor.
Patrullen anammar miljön och börjar med en riktig klassiker, Toast skagen, 119 kronor. Visserligen blygsamt prissatt men här behövs mer smak för att den ska vara värd en beställning. Den behöver både sälta, syra, mer dillsmak och mer krämighet. Ytterligare en sann klassiker, råraka med löjrom, rödlök och crème fraiche får däremot kallas ordentligt prisvärd med ett i det närmaste felfritt utförande.
Över till köttet, såsen och potatisen. Det bjuds sex olika varianter på temat. Grillat hjortinnanlår med potatisterrin, kantarellsås och rotfrukter, 249 kronor, är på pappret en mustig hösträtt. Tyvärr visar det sig vara potatisterrinen med västerbottenost som är stjärnan i rätten istället för hjorten, som förvisso är härligt rosa i färgen men är mer än lovligt seg. Inte heller oxfilén i biff rydberg, 259 kronor, är av det möraste slaget men den är i ändå i betydligt bättre skick än hjorten. Till de generösa mängderna köttkuber serveras omsorgsfullt stekt lök, potatis äggula och senapsgrädde som sig bör. I slutändan en habil rätt. För den som inte äter kött finns, förutom fisk, tre vegetariska rätter: grönsaksbiffar med tomatsås, halloumiburgare och lasagne. Rätter som känns mer ”tisdagsmiddag hemma” än ”unna sig en middag på restaurang”. Lasagnen, 185 kronor, med aubergine, serveras med en tunn vitlöksspetsad tomatsås. Den är smakmässigt mycket snäll och kunde ha lyfts från hemmaköksstandard till restaurangnivå med starkare ost. Samma snällsmak går även igen i crème brûléen 80 kronor, som drar lite åt risifrutti. Till skillnad från nämnda mellanmål finns ingen syrlig bärsås som balanserar upp, vilket hade varit gott. Blåbärspaj med vaniljsås, 80 kronor, är precis vad det låter som, en smulpaj på riktiga blåbär med en liten skål sås till.
Servicen är vissa gånger disträ och andra gånger handen på axeln-hjärtlig. Misstag rättas dock snabbt till med ett leende. Granhof är inte till för den som söker kulinariska äventyr men de humana priserna helt klart något som attraherar. Här kan många kan unna sig en trerätters utan att behöva äta blodpudding resten av veckan. Läggs lite mer omsorg på smaker och utförande snackar vi rejält prisvärd.