Konsert
Hederosgruppen
Uppsala Konstmuseum
Torsdag 27 januari
Som det numera heter, ”i dessa tider”, där den ena vågen efter den andra får restriktionerna att gå bananas är det smått fantastiskt att emellanåt få höra levande musik. Och inte vilken som helst, Hederosgruppen bjöd på en fin konsert i de ärevördiga lokalerna under Uppsala slott där Konstmuseet fortfarande huserar. För just den fina konsertverksamhet som man har där känns det inte någon mening med någon flytt. Det gamla valvet som bjuder på en förvånande bra akustik ramade in framträdandet perfekt.
Martin Hederos är minst sagt en mångsidig musiker. Det är bara att lista en del av det han gjort och gör: The Soundtrack of Our Lives, Tonbruket, Sofia Karlsson, Ulf Lundell, Hederos & Hellberg och många fler. Nu blev han sugen på att spela improviserad jazz och samlade ett gäng likasinnade omkring sig. Vilket gäng sedan: Andreas Sjögren, basklarinett och saxofoner, Emil Strandberg, trumpet, Konrad Agnas, trummor och slagverk och denna kväll Ville Bromander, bas, som fick ersätta covidsjuke Josef Kallerdahl. Hederos själv hade letat upp sin gamla ärrade och omplåstrade poporgel från 60-talet och trakterade i övrigt mest museets ärevördiga piano.
Trots Hederos bedyranden om att det är just en grupp så står han själv ändå mycket i fokus. Detta utan att hemfalla till onödiga virtuosa utflykter. Det han gör underordnar sig alltid det kollektiva och vad som krävs i samspelet. Han är en begåvad pianist och de ljud han kranar ur Philipsorgeln är roliga.
Jag faller också mycket för samspelet mellan blåsarna. Trumpeten och saxofonen (emellanåt också basklarinetten) gifter sig fint med varandra och ger ett speciellt sound åt gruppen. Båda är också duktiga solister. Lägg till en så namnkunnig slagverkare som Konrad Agnas som hela tiden utan synbarlig möda håller fart på det hela. Inhoppade basisten Bromander fyllde väl upp de stora skor han fått i uppgift att stå i.
Den spelglädje som musikerna bjöd på smittade också hela vägen. Det var helt enkelt en riktigt rolig konsert att bevista. Hela debutalbumet ”Storstrejk” spelades och de fem låtarna är alla kompositioner i sin egen rätt och superba startbanor för improvisationen. De nya låtarna som presenterades fick en att längta till utlovade nästa album. Tills vidare lever den här konserten starkt i minnet och hjälper till att lysa upp de mörka tiderna.