Sopranen Sofie Asplund gjorde precisa och känsliga tolkningar av Alfvén.
Konsert
Hugo Alfvén (1872–1960) var omstridd redan från början av sin verksamhet. Han fick en hel del framgångar, inte minst med hiten ”Midsommarvaka”, men var också ojämn, vilket även visade sig på denna hyllningskonsert. Urvalet hade kunnat vara lite annorlunda. Alfvén må vara lite undanskuffad av tidens gång men förstås extra intressant för oss Uppsalabor. Han var en stark personlighet under lång tid verksam i staden, bland annat som till director musices vid Uppsala universitetet, ledare för Akademiska kapellet och som dirigent för Orphei Drängar verkade han från 1910 till 1947. Och inte minst spelades han av hunken Sverrir Gudnasson i filmen ”Marie Krøyer” från 2012.
Jag vet inte om Sveriges Radio spelade ”Elegi” ur ”Gustav II Adolf” när Hugo Alfvén avled 1960. Stycket hade då fått status av att spelas när nationellt viktiga dödsfall tillkännagavs. Däremot vet jag att det spelades som inledning när Uppsala Kammarorkester under hedersdirigenten Paul Mägis ledning firade kompositören på torsdagskonserten. Stycket är också ett av tonsättarens gyllene ögonblick, ett smeksamt och samtidigt smärtsamt vackert verk.
Hans verksamhet som sångkompositör står sig också fint. Skickliga sopranen Sofie Asplund gjorde precisa och känsliga tolkningar av fem av hans mest kända tonsättningar av olika dikter. Den folkmusikaliska inspirationen är tydlig även här, som i ”Taltrasten” och ”Skogen sofver”, den sistnämnda med text av hans välgörare Ernst Thiel.
I programmet var också två av Alfvéns egna idoler inlagda. Sofie Asplund fick lite mer att bita i med två av Richard Strauss sånger, översatta av tidigare Uppsalaboende sångerskan Christina Högman. Dynamiska stycken av en kompositör som Alfvén hade stor beundran för och som Asplund hanterade med bravur.
En annan idol, en annan Richard. Wagner tillhörde också jubilarens favoriter, inte minst hans ”Tristan och Isolde”. Orkestern spelade ”Preludium” med all den mäktiga pregnans och skönhet som verket har. Också här fanns förstås kärleken och döden närvarande.
Min tveksamhet i kvällens repertoar är över valet av Alfvéns ”Symfoni nr 1 i f-moll”. Han skrev det som 24-åring och det har en typisk ungdomlig överlastning. Inte mindre än tre allegro-former i samma verk och med tvära kast. Det börjar dock fint med ensam cello för att sedan gå loss. Som bäst är det stundvis lekfullt, vackert och storslaget, som sämst snudd på byggd av disparata pekoral. Han kom att bli bättre med tiden så jag hade hellre hört hans senare symfonier.
Till slut var frågan mest om vilken av de tre hitsen det skulle bli som extranummer: ”Midsommarvaka”, ”Roslagsvår” eller "Vallflickans dans”. Den sistnämnda vann.
Tobias Lund presenterade sin färska bok om Hugo Alfvén.
Konsertintroduktionen hölls av Tobias Lund, filosofie doktor i musikvetenskap vid Lunds universitet samt musikkritiker, som just har färdigställt sin bok ”Speltoken: Hugo Alfvén och rosens klang om Alfvéns musikskapande och livsföring”. Lund visade sig vara en skicklig berättare och frammanade bilden av Alfvén som en sammansatt personlighet, både som människa och tonsättare. Han borde inte minst ha varit ett lovligt byte för tidens skvallerpress med sina kärlekshistorier. Boken fanns till försäljning. Den köptes kanske av Uppsalaakademiker med lång näsa, lite pinsamt ändå att en omhuldad Uppsalaprofil skulle omskrivas av en Lundapåg.