Maja Lee Langvad slog igenom stort i Danmark, och presenterades senare på svenska, med hyllade boken "Hon är arg" – ett diktverk om transnationell adoption. Meningen "Hon är arg" upprepas konstant i boken – följd av olika utsagor.
I Sverige är adoptionskritik ett alltmer men ändå dåligt uppmärksammat ämne. Maria Fredriksson, som driver Facebooksidan "Stulen identitet – problematisering av adoption" och Instagramkontot med samma namn, sammanfattar det koncist i en intervju med Fria Tidningen: "Transnationell adoption innebär en situation där rika i det politiska väst adopterar fattiga, ofta icke-vita barn, som hamnar i vita familjer och inte sällan i mycket homogena miljöer. Jag betraktar det som en kolonial praktik." Den som vill fördjupa sig i transnationell adoption kan utöver "Hon är arg" läsa den fantastiska serieboken "Palimpsest" av Lisa Wool-Rim Sjöblom.
I nya boken, "Dagar med galopperande hjärtklappning", är Maja Lee Langvad inte arg längre – hon är utmattad. Det är en dagbok om vad som följer på framgångarna, om konsekvenserna för den som skriver om sina sår. Och om en författare som ombeds att fortsätta gräva i dem. Men boken är också ett kärleksbrev till ett du på andra sidan Öresund – ett du som jaget knappt orkar träffa på grund av sina stressymptom.
Lee Langvad ställer in framträdanden och uppläsningar. Hon går i kroppsterapi och föreställer sig ett liv utan utmattning – ett liv som hon vet ska komma. Frågan är bara när. Hon tar sin dagliga promenad och drömmer om den rosenträdgård som hon vill plantera. Efter att ha beskrivit hur solen lyser genom påskliljorna vid staketet i Landbohøjskolens Have konstaterar Lee Langvad: "Att skriva om naturen är som att befrias från sig själv." Hon berör där frågan om vem som tillåts skriva om vad. Och inte minst vad det innebär att folk bara lyssnar när man skriker av smärta.
Det är en tankebok, en dagbok och ett kärleksbrev på samma gång. Små sentenser vävs av Lee Langvad ihop till en helhet. Man kan slå upp en sida och mötas av korta stycken som: "Förlagen är medlöpare", "Mina mödrar återfinns i alla mina böcker" eller "En sommar i påtvingad ensamhet är ingen sommar". Och hon citerar genomgående författarna Mara Lee, Marguerite Duras och Suzanne Brøgger.
"Dagar med galopperande hjärtklappning" är en bok som rör sig i täta cirklar kring jaget. Maja Lee Langvad målar upp en bild av en dandy med öga för rosor som går klädd i svart yllerock på sommarens första dag. Hon skriver: "Man blir enormt självcentrerad när man är drabbad av stress." Ibland är det frustrerande nära, det är som om anteckningarna sker i realtid, likt en statusuppdatering: "Nu måste jag sluta skriva i mobilen och försöka njuta av värmen från solen i stället."
Hon diskuterar även sociala medier och kritiserar de författare som vill ledas runt i grimma som hästar på cirkus: "De författare som går på uppläsningar och föredrag flera gånger i veckan är antingen inte författare eller också är de rädda att glömmas bort."
"Dagar med galopperande hjärtklappning" är en bok för alla som skriver – och för alla som vill skriva. Och även om ett finstämt kärleksbrev rör sig genom hela texten så framträder boken slutligen inte som en kärleksförklaring till en annan människa, utan som en kärleksfull uppvaktning av litteraturen och skrivandet. Lee Langvad skriver: "Mamma ringde. Jag får ringa tillbaka senare. Just nu skriver jag."