Skruvad tonårshistoria om att ”komma ut” som jude

När Davids judiska identitet blir känd på skolan får det ödesdigra konsekvenser. Bakom humorn i Danny Wattins nya bok ruvar historiens skugga, hotfull i det att den så ofta råkar upprepa sig.

Uppsalaförfattaren Danny Wattin bor och verkar i Uppsala. Han debuterade 2005 med hyllade ”Stockholmssägner” och har sedan utkommit med flertalet verk. ”David den mindre vises protokoll” är hans sjunde bok.

Uppsalaförfattaren Danny Wattin bor och verkar i Uppsala. Han debuterade 2005 med hyllade ”Stockholmssägner” och har sedan utkommit med flertalet verk. ”David den mindre vises protokoll” är hans sjunde bok.

Foto: Foto: Ulrica Zwenger

Recension2022-04-06 06:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Roman

Danny Wattin

David den mindre vises protokoll

Polaris

Uppsalaförfattaren Danny Wattin är en skicklig satiriker vars samhällskritik ofta skildras genom lättillgängligt språk, som i hans förra roman ”Lärarinnan” (2020), där den svenska skolan får sig en rejäl avhyvling. Tonen i ”David den mindre vises protokoll” är också den lättsam och lustig, men efter ett tag tenderar skrattet att fastna och ersättas med en klump i halsen. 

I förordet beskriver Wattin hur han vill åt något allvarligare, hur han söker sig tillbaka i tiden runt sin egen uppväxt. Av en slump kommer han istället över en barndomsbekants osannolika historia som utspelat sig kring åren 1990.

Sextonårige David lever ett ganska vanligt tonårsliv med sin familj i en Stockholmsförort, med reservation för Förintelsen som ständigt är närvarande i släktens minne. David funderar inte så mycket på sin judiskhet men vill heller inte att någon ska veta. Han dagdrömmer istället om skolans fjärde snyggaste tjej och när han blir erbjuden att gå med i hennes aktivistgrupp och delta i en manifestation för Palestina gör han det gärna. Först när antisemitiska ord börjar skalla över Sergels torg blir han rädd att någon ändå har ”genomskådat” honom.

Det var för att slippa gympan en dag som David i brist på andra ursäkter skyller på sabbat, trots att hans familj inte firar det. Ryktet sprids och inför skolans ”minoritetsvecka” ombeds han mitt under lektionen att berätta om judendomens ”härliga seder och bruk”.

Att ofrivilligt komma ut som jude får oanade påföljder; han blir populär hos tjejerna, men finner sig snart insnärjd i den ena lögnen efter den andra för att skydda sin familj från traktens nazister. När samhället vänder bort blicken får farfaderns alarmerande ord plötsligt en helt annan tyngd; ”Den som vill leva måste alltid vara beredd att packa sin väska och ge sig av.”

Wattin driver friskt och vågat med alla fördomar kring religion och etnicitet och även om det är lätt att småfnissa åt de lite överpedagogiska skämten tar allvaret så småningom överhand. Kanske gläntar Danny Wattin här på dörren till något nytt, mycket intressant, i sitt författarskap.