Konsert
Stefan Sundström
Parksnäckan
12 augusti 2021
Stefan Sundström har alltid varit angelägen. I 30 års tid har han skrivit omväxlande poetiskt och burleskt om samhällsutvecklingen. Likt en besiktningsman går han runt och sticker morakniven i vad som återstår av folkhemsbygget. Ofta stöter han på murket trä som bara duger till en sak – att bygga låtar på.
Årets platta "Östan västan om stress och press" är inget undantag. Ändå ryms ganska få av de nya sångerna på sommarturnéns låtlista, trots att albumet innehåller många riktigt skarpa låtar om några av de viktigaste samtidsfrågorna – klimatet, miljön, staden v/s landsbygden, konsumtionshysterin, den skeva fördelningen av världens rikedomar.
Sundström citerar Gandhi: "The world has enough for everyone's need, but not enough for everyone's greed.” Han konstaterar att stressen breder ut sig i städerna, där inte ens cyklisterna och fotgängarna tar det lugnt längre. Snarare tycks de jobba på sina egna hjärtattacker så som de far fram i neonfärgade dräkter. Och retoriskt undrar han vad som skulle hända om man reste en mur mellan staden och landet? På vilken sida skulle det bli klösmärken efter ett par veckor? För skogsflanören och grönsaksodlaren Sundström är svaret givet.
Samtidigt finns där en stor portion humor och en glimt i ögat, något som bidrar till att Sundströms domedagspredikningar träffar rätt. Redan från start når han fram till publiken i bänkraderna, de flesta inbitna fans sedan länge. Efter ett par låtar åker både gummistövlarna och strumporna av, passande nog till "Blomsterbarn".
Sedan övergår Sundström till att hytta med näven upp mot Uppsala slott och smäda landshövding Anders Björck (?!). Hm, så kan publikfrieri från en övervintrad punkare också se ut.
Musikaliskt levererar han oftast sitt budskap i upptempo med bra bett – rått och punkigt. Lite Rolling Stones-blinkningar finns där också förstås, han kallas ju för Farstas Mick Jagger av en anledning. Covers på Peps "Falsk matematik" och Ebba Gröns "Slicka uppåt sparka neråt" mot slutet av konserten sitter som en smäck.
Det gör också flera av de lugna låtarna. Som den Tove Jansson-inspirerade bonuslåten "Resa med lätt bagage", som levereras efter extranumren och utgör en fin och stillsam slutpunkt för en riktigt bra konsert.