Att hår kan vara så starkt. Med hjälp av en vajer fäst i håret hissades Delia Ceruti upp i taket på UKK.
Cirkus
Cirkus Cirkör: "Tipping Point"
UKK, tisdag 26 mars
Regi: Alexander Weibel Weibel
Medverkande: Sébastien Klink, Morgane Stäheli, Delia Ceruti, Kalle Pikkuharju, Quentin Dubot, Axel Fagerberg
Betyg: 4
På 1980-talet lanserades termen fjärilseffekten. Det påstods att en fjärils vingslag i Amazonas kunde utlösa en orkan på andra sidan jordklotet. Uttrycket syftar alltså på att en minimal förändring kan få oförutsägbara och oproportionerligt stora konsekvenser på klimat och väder.
Där någonstans har Cirkus Cirkör placerat utgångspunkten för "Tipping Point", med undertiteln "Balancing in a Time of Change". Här förkroppsligar den världsberömda nycirkusgruppen vår tids ödesfrågor.
Det tema som ligger närmast till hands är förstås klimatet, dit tankarna leds inte minst av titeln. Men man kan också associera till världsordningen och det sköra samhällskontraktet. Vad händer om polariseringen ökar och starka krafter drar åt olika håll? Slits allt isär då?
I nummer efter nummer gestaltar de fem artisterna hur lite som faktiskt krävs för att en till synes gedigen konstruktion ska kollapsa. Samtidigt finns hoppet där – det går att återställa balansen. Men då krävs samarbete, alla måste dra åt samma håll.
Cirkus Cirkör använder sig av stålrör, vajrar och rep i det avskalade scenbygget. Belysningen är nedtonad, musiken suggestiv och stämningsskapande.
Kalle Pikkuharju briljerade med ett nummer där han mer eller mindre vände ut och in på sin tillsynes ryggradslösa kropp.
Konstruktionerna som de fem artisterna hanterar ser fullständigt livsfarliga ut. Samtidigt är det fascinerande att se hur oformliga stålskelett snabbt kan förvandlas till fulländade former – och tvärtom.
Mycket av scenbyggena utgår från termen tensegritet. Det är en arkitektonisk princip som förklarar hur konstruktioner kan hållas samman av inbyggda spänningar, krafter och balanspunkter.
I endast ett fåtal av de halsbrytande numren används säkerhetslinor och mjuka mattor. Då och då hörs djupa suckar och kvävda varningsrop från bänkgrannarna i UKK:s välfyllda salong. Kanske fler än jag som tänker "skönt att man i alla fall inte är skyddsombud på Cirkus Cirkör".
Akrobatiken är stundtals på en ofattbart hög nivå. Den är bokstavligt talat hårresande, ryggradslös och nackstyv. All heder åt de fem artisterna – och musikern Axel Fagerberg.
Det får räcka så, att gå ned i spagat är inte att tänka på för oss dödliga.
Sébastien Klink and Morgane Stäheli utförde osannolika balansnummer i en av scenens stårkonstruktioner.