Skotska King Creosote, eller Kenny Anderson som han heter egentligen, har något tidlöst över sig, något som går bortom trender och hajpar. Han har hunnit spela in ett 40-tal album men det är först de senaste åren som han fått ett genombrott utanför hemlandet.
Men även om han inte tillhör de mest namnkunniga av dagens popartister hade en hängiven skara samlats på Konserthuset för att se sin favoritsångare från Fife. Det ropades ”Great!” och ”Love you!” genom hela spelningen. Desto tråkigare var publikens oupphörliga spring in och ut genom dörrarna. Hur svårt ska det vara att sitta still i 90 minuter?
En stor del av konserten vigdes åt senaste albumet ”From Scotland with love”. Musiken spelades in till en film med samma namn, vilken visades på Konserthuset tidigare under kvällen. Precis som filmen utforskar musiken Skottlands historia och nutid och kan ses som en hyllning till den självständighet som inte blev verklighet.
Essensen hos King Creosote är hans opolerade men vackra röst och de välskrivna melodierna i såväl sång som ackompanjemang. Allt annat blir något av en utfyllnad, vilket blev särskilt tydligt under konserten när bandet emellanåt spelade över de finstämda låtarna. Det raka och okomplicerade popkompet hade tjänat på att varieras och skalas av. Desto mer magiska blev de ögonblick där Anderson sjöng ensam eller endast kompad av cello. Här gav han en inblick in den skotska verkligheten, långt bort ifrån högländer, kiltar och säckpipor.