Teater
Meningen med döden
Uppsala stadsteater, premiÀr lördag
Regi: Erik Gedeon
Vad Ă€r meningen med livet? Att skaffa barn? Göra karriĂ€r? Ăta glass? Det Ă€r en av filosofins största frĂ„gor som knappast kommer med nĂ„gra lĂ€tta svar, men en sak Ă€r sĂ€ker: vi kommer alla att dö. Dramatikern, kompositören tillika regissören Erik Gedeon gör comeback pĂ„ Uppsala Stadsteater efter publiksuccĂ©n med âDen fria viljanâ och stĂ€ller dilemmat med livet och döden pĂ„ sin spets med âMeningen med dödenâ.
Tillspetsat blir det med sin absurda premiss: en deprimerad man som vill dö möter en dödssjuk kvinna som vill leva. I bakgrunden finner vi ytterligare ett par, som betraktar de tvÄ. De företrÀder i sin tur sina cyniska respektive idealistiska livsÄskÄdningar. Och allt detta utspelar sig pÄ ett litet café av franskt stuk.
FörestÀllningen Àr sÄlunda en och en halv timmes lÄng sÄngkavalkad som har en smak av 60-talet med sÄ disparata stilar som jazz, gospel och soul. Cancerbeskedet gÄr klyschigt nog i moll, men suicidfantasierna har en glÀttig touch av Karibien, för att nÀmna nÄgra exempel. Gedeons humor gör sig bÀst i kontrasterna mellan den blytunga tematiken och upptempomelodierna.
Lukas KrĂŒger som den deprimerade Pierre stjĂ€l tveklöst showen med sin musikalskolade tenorröst och karisma som stundvis pĂ„minner om en vĂ€ckelsepastor. Men Ă sa Forsblad Morrise Ă€r ocksĂ„ lysande som den kallhamrade skilsmĂ€ssoadvokaten Marie i sin Edit Piaf-liknande sĂ„ng om sin svartsynta syn pĂ„ livet. Elisabeth Wernesjö som cancersjuka Louise anvĂ€nder effektivt sin hesa ton för att frammana brĂ€ckligheten hos den som Ă€r pĂ„ vĂ€g att dö. Steve Kratz fĂ„r först framĂ„t slutet slĂ€ppa loss frĂ„n den tillknĂ€ppthet som hans Jean dragits med.
Gedeons dramer kĂ€nnetecknas av sin sĂ„ngburna berĂ€ttarteknik, men hĂ€r finns det inte mycket till berĂ€ttelse att tala om, utan dilemmat bĂ€rs fram av redovisande repetitioner. DödslĂ€ngtan jĂ€mte dödsĂ„ngesten fyras av i det ena sĂ„ngnumret efter den andra som tycks stĂ„ och stampa pĂ„ sina respektive stĂ„ndpunkter â leva eller dö. En tillstymmelse till dramaturgisk vĂ€ndning tar det dĂ„ en flickfigurant fĂ„r sig en egen hjĂ€rtslitande historia.
Men trots mina reservationer Ă€r tack vare den superba orkestern och förtrĂ€ffliga sĂ„ngnumren âMeningen med dödenâ mycket sevĂ€rd. Vem bryr sig om dramaturgisk finess nĂ€r vi alla Ă€ndĂ„ ska dö pĂ„ slutet?