Julia Kretz-Larsson spelade violin med stor inlevelse.
Konsert
Dvořák med musiker ur Radiosymfonikerna
Missionskyrkan
Måndag 15 januari
Betyg: 4
Som tur är så är inte Antonin Dvořáks musik lika svår som att få till hans namn rätt på tangenterna. Tvärtom tillhör han de mer lättlyssnade kompositörerna från sin tid, andra halvan av 1800-talet. Hans ofta tydliga förankring i sitt hemlands folkmusik gör hans musik mer direkt, fast förstås med mängder av personliga vinklingar på den. Den österrikiske tonsättaren Alfred Brendel sade om Dvořák att dennes musik tillhörde det som går att lyssna på en hel kväll, så varierad är den. Och det visade den här slipade kvintetten med tydlighet.
Violinisterna Julia Kretz-Larsson och Geneviève Martineau, altviolinisten Ylvali Zilliacus (i övrigt också medlem i Uppsala Kammarsolister och Uppsala Kammarorkester), cellisten Astrid Lindell och pianisten Martin Sturfält hade en mycket fin samspelthet. Jag har ingen aning om hur länge och ofta de har spelat ihop med just denna uppställning men av detta framförande att döma måste det ha varit en rejäl stund. Det lät helt enkelt riktigt fint.
Geneviève Martineau spelar annars i Kungliga Hovkapellet.
Konserten inleddes med en delad besättning. Violinisterna plus altfiolen spelade "Tercetto", ett verk där det folkmusikaliska var extra tydligt, stundtals burleskt och humoristiskt. Emellanåt tänkte jag att detta kunde ha spelats i utkanten av någon spelmansstämma här i landet. Det fanns här också en tilltalande råhet i framförandet.
Ylvali Zilliacus kan man också höra i Uppsala Kammarsolister.
Det har varit en trend i att "skogsbada". En enklare väg är helt enkelt att lyssna på Dvořáks "Waldesruhe" (Skogsro), ett mycket vackert stycka för cello och piano. Lindell och Sturfält gjorde verket full rättvisa.
Astrid Lindell tolkade "Waldesruhe" med innerlig ton.
Efter paus samlades alla för att spela "Pianokvintett nr 2 i A-dur". Det var tur att samtliga värmt upp innan avbrottet, de smått ekvilibristiska passagerna krävde smidiga fingrar. Avslutningarna i både första och sista satsen var supersnabba och det var med andan i halsen man följde löpningarna på instrumenthalsar och klaviatur. Dessutom skulle allt sitta ihop med övriga musiker. Ingen som helst fara dock, här satt allt som det skulle.
Astrid Lindell, Geneviève Martineau, Martin Sturfält, Julia Kretz-Larsson och Ylvali Zilliacus framförde Antonín Leopold Dvořák precis som man ska.
I kombination med den fina akustik som Missionskyrkan har blev det som helhet en mycket lyckad konsertkväll. Den här konstellationen får gärna komma tillbaka om inte alltför länge. Ett extra plus också till pianisten Martin Sturfält för ett gott arbete som konferencier och guide in i musiken.
Martin Sturfält var både pianist och konferencier.