Konsert
Rebecka Törnqvist
Katalin, onsdag 11 maj
För många år sedan stod Rebecka Törnqvist för lättlyssnad, melodiös musik och lät jazz möta pop i låtar som snabbt tog sig in på P4:s spellistor – snyggt, begåvat och polerat. Ett par album senare inleddes sökandet mot ett mer personligt och originellt uttryck, som stegvis lett fram till den punkt där hon befinner sig nu.
Jämför man hennes tidiga album på 90-talet med senaste skivan "Home Secretary" kan man knappt tro att det är samma artist. Då, 2017, skedde en tydlig kursändring i nära samarbete med multimusikern och producenten Johan Lindström. Experimentella låtar, ibland bara fragment, udda instrument och märkliga ljudeffekter fick många lyssnare att höja på ögonbrynen.
Om låtbyggena förr hade harmoniskt räta hörn så har hon sedan några år skevheten som ledstjärna. Och varför måste ett musikaliskt hörn vara 90 grader? Man kan ju ställa in gradskivan på exempelvis 83 grader och se vad som händer.
Onsdagskvällens konsert inför en koncentrerat lyssnande och sittande publik på Katalin påminner en hel del om Rebecka Törnqvists senaste spelning (våren 2018) på samma scen. Margareta Bengtssons harpa, Per "Texas" Johanssons olika blåsinstrument och Johan Lindströms pedal steel utgör åter grunden till ljudbilden.
Den här gången har hon byggt ut orkestern med tre begåvade musiker från en yngre generation: trummisen Konrad Agnas, violinisten Josefin Runsteen och basisten Felicia Westberg. Ett klokt drag som ger musiken stadga.
Vi får ett antal smakprov från kommande albumet "One Time Being King" som ges ut i september. Bland annat "Helios", singeln som släpptes härom veckan. De nya låtarna indikerar att höstens album kommer att påminna om "Home Secretary", och inte mig emot!
Det är också tydligt att Rebecka Törnqvist på scen vill klä sina äldre låtar i samma musikaliska dräkt som det nya materialet. Om återhållsamma örhängen som "Mary, Mary" från jazziga debutalbumet "A night like this" (1993) vinner på en sådan makeover är jag lite kluven till. Men resultatet blir onekligen spännande och låten får nytt liv.
Precis som 2018 gör hon "Tremble my heart" som extranummer, utan tvekan en av Rebecka Törnqvists allra finaste låtar, oavsett hur hon väljer att framföra den. Att som nu luta sig mot harpa, klarinett och violin fungerar hur bra som helst.