Musik/Biografi
Titel: Bob Marley: One love
Visas på: Royal, Spegeln, Nordisk Film Bio
I rollerna: Kingsley Ben-Adir, Lashana Lynch, Anthony Welsh
Regi: Reinaldo Marcus Green
Speltid: 107 min
Betyg: 3
Få artister från förra seklet har lämnat efter sig ett så odödligt musikaliskt arv som Bob Marley. Han har, på samma sätt som Elvis Presley och Michael Jackson, förvandlats till ett övermänskligt helgon. Därför är Marley också ett mycket fascinerande objekt för en biografisk film – en chans att sticka hål på bubblan för att ge en mer nyanserad bild av hur han faktiskt var. Tyvärr är "Bob Marley: One love" mer intresserad av att upprätthålla ikonstatusen, något som den gör på bekostnad av all fördjupning.
Robert Nesta Marley föds 1945 på Jamaica. Som tonåring kommer han i kontakt med ett skivbolag och hans karriär växer i samma takt som oroligheterna i hemlandet. För att ena landet håller han en konsert. Det ska senare bli syftet med hans livs – att försöka skapa fred genom musiken och rörelsen rastafari.
Att en biografisk film är gjord med tillstånd från artistens dödsbo kan vara positivt. Det innebär till exempel att filmskaparna fritt får använda musiken. Men det kan också betyda att filmen görs på villkoret att familjen är nöjda. Det betyder oftast att resultatet både blir urvattnat och fullt av luckor. Så även här.
Artistens mindre smickrande sidor avhandlas pliktskyldigt, som för att undvika kritiken som skulle uppstå om allt kontroversiellt sopades helt under mattan. Men det hanteras så flyktigt att det inte känns förenligt med porträttet. Kingsley Ben-Adir levererar en levande gestaltning, men jobbar hela tiden i motvind.
Bob Marleys livsgärning utförs nämligen på bekostnad av hans familj. Under sitt korta liv (han dog 1981) får han nio barn med sju olika kvinnor – sex av dem är resultatet av affärer utanför äktenskapet. Statusen som fredsmäklare, relationen till pappan som övergav honom och den musikaliska drivkraften framställs här så ytligt att jag direkt efter filmen måste googla fram mer information för att få en helhetsbild.
När det problematiska ändå inte kan förbises, varför inte gå på djupet med varför Bob Marley agerade som han gjorde? Familjen borde veta bättre än att tro att en film någonsin skulle kunna rasera det namn som han har byggt upp. Att behandla ikonen med dessa silkesvantar är snarare det som förlöjligar honom.