Andreas Lundstedt hade sällskap av nio musiker och körsångare på UKK:s stora scen.
Konsert
Andreas Lundstedt
Freedom, the music of George Michael
UKK, torsdag 13 oktober
Jämförelsen med Wallmans ska inte ses som en totalsågning, mer som en beskrivning av den 90 minuter långa showen. Allt är proffsigt, glittrigt och underhållande. Publiken är med på noterna hela vägen och mot slutet sitter knappt någon i bänkraderna. Många har med sig vinglas och ölflaskor in i Stora salen, något som UKK ska testa under några konserter i höst.
Knivstasonen Andreas Lundstedt har det mesta som krävs av en traditionell entertainer i mittfåran. Han har decenniers scenvana i ryggen, inte minst från åren med Alcazar, och kan verkligen sätta fart på en redan festsugen publik. Mellansnacken är lediga oavsett ämne. Han berättar om sin beundran för George Michael, spruckna förhållanden, sin hiv-diagnos och vinkar till mamma och pappa som sitter i publiken.
Andreas Lundstedt backas upp av sex musiker och tre körsångare, som tillsammans skapar en maffig men ibland ganska tungfotad ljudbild. Påfallande ofta har sångaren svårt att göra sig hörd i ljudmassan.
Där någonstans börjar vi närma oss problemet med showen. Andreas Lundstedts röst bär inte riktigt George Michaels låtar, hur mycket han än försöker. Det blir extra tydligt i och med att konceptet går ut på att lägga sig nära originalet, precis som Wallmans sångare gör på sina krogshower och personalfestevent.
Andreas Lundstedt varvade George Michaels mörka ballader med de glittriga disko- och funklåtarna.
Eftersom originalet råkar vara en fantastisk sångare gör Andreas Lundstedt det extra svårt för sig. George Michaels röst och känsloregister går knappast att efterlikna. Men discokungen från Knivsta gör ett seriöst försök, det måste man ge honom. Han lever verkligen ut sin dröm.
Enda numret där Lundstedt frigör sig från idolen är i smärtsamt vackra "Jesus to a child", om den sorg George Michael upplevde sedan hans hemlige pojkvän Anselmo Feleppa gått bort i aids. Den gör Lundstedt i en avskalad version till Lisa Nilssons svenska text. Resultatet? Inte helt lyckat, men versionen blir åtminstone en egen tolkning snarare än en karaokedoftande plankning.
Kvällens mest minnesvärda stund blir saxofonisten Wojtek Gorals utdragna solo i "Careless whisper". Där finns den personliga touch och känsla som man hade önskat skulle infinna sig fler gånger under kvällen.
Andreas Lundstedt lever ut sin dröm i nya George Michael-showen. Problemet är att hans röst inte riktigt förmår bära den brittiske sångarens och kompositörens låtar.