Våldtäkter och övergrepp tystas ned i Sápmi

Tystnadskulturen är föremål för granskning i en film om sexuella övergrepp i det samiska samhället.

Ida Labba Persson vittnar i Liselott Wajstedts film "Tystnaden i Sápmi" om hur sexuella övergrepp tystas ned bland svenska samer.

Ida Labba Persson vittnar i Liselott Wajstedts film "Tystnaden i Sápmi" om hur sexuella övergrepp tystas ned bland svenska samer.

Foto: Folkets Bio

Recension2022-09-21 18:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Dokumentär

Titel: Tystnaden i Sápmi

Visas på: Bio

Medverkande: Ida Labba Persson, Marion Anne Rimpo

Regi: Liselott Wajstedt

Speltid: 72 min

Betyg: 3

Liselott Wajstedt tillhör en generation samer som med sin konst kritiskt undersöker sin egen kultur. "Tystnaden i Sápmi" försöker skaka liv i debatten om sexuella övergrepp och psykisk ohälsa i det samiska samhället, vilken kompliceras av det koloniala arvet och den redan låga tilltron till myndigheter.

Under sju års tid har Wajstedt följt två unga kvinnor som tar bladet från munnen. Ida blev våldtagen under ett påskfirande i Kautokeino, och Marions mamma blev upprepade gånger utsatt för sexuella övergrepp som barn i det lilla samhället Tysfjord. Vittnets svaga position och den komplicerade rättsapparaten kring våldtäktsfall är redan bekant, men sättet på vilket Ida beskriver sitt bemötande av polisen adderar en sorglig förståelse för den utbredda tystnaden kring sexuella övergrepp, både i social och juridisk mening.

Trots sin upprörande tematik har "Tystnaden i Sápmi" en stillsam och reflekterande ton. Det är elegant hur filmen leker med och utmanar naturromantiska klyschor, som att tystnaden skulle sitta i själva landskapet. På det hela taget blir den dock lite löst sammanhållen, förstärkt av sin nätta speltid. Idas och Marions berättelser hade kunnat knytas ihop mer. Dessutom vore det intressant att gå djupare in i den samiska kulturen för att förstå vilket pris en marginaliserad grupp får betala för sammanhållning.