Konsert
Caprice
Orphei Drängar med gäster
Universitetsaulan, lördag-söndag
Det är nog ingen etablerad kör som är så gediget proffsig och kan sjunga de mest omöjliga arrangemang och samtidigt vara stora spexare i övrigt. Det sker nog bara i Uppsala, körernas och studentspexens stad (Hej Lund!). Det är lätt att bli bortskämd efter att ha varit på ett antal synnerligen välplanerade nycker (som ju ordet Caprice betyder) med både överraskande innehåll och gästartister.
Denna upplaga var inget undantag. Efter att kören numera sedvanligt hade marscherat in, från olika håll och våningar, var det hela igång. Det finns nog ingen kvinna i denna stad som basar över så många män, som dessutom följer hennes minsta vink. Imponerande av en andrasopran. Eminente dirigenten Cecilia Rydinger presenterades så av ständige och illustre konferencieren Samuel Åman.
Efter några skönt sjungna verk - särskilt imponerade Jan Sandströms jojkinspirerade verk - var det så dags för den första gästen att avslöja sig. Förklädd till något slags rymdgubbe demaskerade sig Emma Molin, mångbegåvad artist som till vardags härjar bland annat i Grotesco. I sin första monolog kom hon fram till att det numera bara är gubbar man kan skämta om, och här hade hon ju en hel hoper bakom sig på scenen. För säkerhets skull kallade hon dem dock för gullegubbar.
Det tycks ha blivit en tradition att hämta gäster från kvalitativa Grotesco, förra året var det Per Andersson. Likaså att ha skäggiga män i långklänning. Sist var det Rickard Söderberg, nu kom Gävleiten Thomas Di Leva. Minst tre byten av färgglada klänningar blev det under föreställningen. Han pratade också sin vana trogen gärna på scenen, om rymden, uppväxten och vikten av den gemensamma kärleken. Han gjorde bland annat en fin tolkning av David Bowies ”Life on Mars” där rymdtemat kom igen. Tillsammans gjorde Emma Molin och Di Leva en duett i ”One love”.
Gästerna är förstås det som gör Capricen speciell. Men som alla som bevistat evenemangen vet så finns det hur mycket talang som helst inom kören. Lägg till trotjänarna Trio X & Folke Alin. Finalen var ett strålande fyrverkeri av färger och sång när man drog igång ”Let the sunshine in” från musikalen ”Hair”. Det var verkligen en medicin och ett långfinger upp i luften mot all denna gråhet som november och nu även december levererat.
I januari är det audition för hågade nya medlemmar. Prova?