Att bli kallad Seattles Emmylou Harris kan bli för tungt för vem som helst. Zoe Muth bär det dock som en sporre och ett hederstecken.
Hon har också här på sitt tredje album kommit långt vad det gäller sin förebild. Än har hon inte riktigt Harris djup i vemodet, men hon är på väg. Hennes nya album bjuder på en mängd vackra och känslosamma sånger om att lämna eller bli lämnad. Själv lämnade hon hemstaden för en resa till Texas och då blir det så här bra.
Bästa låt: ”Waltz of the wayward wind”