Konsert
Sarah Dawn Finer
Parksnäckan Uppsala
Onsdag 12 juli
Då det var en del märkliga turer runt att komma in och recensera Sarah Dawn Finer visste jag inte vad som väntade när jag köpte biljett och gick in utan pressackreditering: var hon i dålig form, hade man inte sålt några biljetter (förutom min då) eller vad låg bakom?
Dagen innan hade jag fått besked om att det var okej att fotografera och recensera. Tre timmar innan konserten kom ett meddelande från Sarah Dawn Finers agentur All things live via lokala arrangören KLBR att "artisten inte ville ha någon recension". Nåväl, det är ju inte förbjudet att göra en sådan så här är den, om det nu blir arkivfoto så vet läsarna härmed varför.
Och jag kan göra alla lugna. Sarah Dawn Finer var i mycket god form och Parksnäckan var fylld till åtminstone två tredjedelar. Regnet som hängde i luften släppte bara några duggande droppar vid ett par tillfällen, inget som brydde. Hon gick igång från start med "I remember love", klädd i en böljande vacker klänning i svart, turkos och jadegrönt.
Framträdandet blev på något vis som radioprogrammet "Sommar" i levande form. Hon pratade, sjöng en låt, pratade och framförde en till och så vidare. Det blev till en varm, härlig och nära konsert där hon inte minst bjöd på egna tillkortakommanden, framgångar och anekdoter. Det är inte många artister som skulle berätta om sina erfarenheter av att amma med som hon uttryckte det "amasonbröst", men det gav en ingång till artisten.
Publiken var också med från första minut. De sjöng med, klappade i takt och var allmänt på. Sarah Dawn Finer har ju också en relation med Uppsala, delar av hennes familj bor fortfarande här och hon spelade Sally Bowles i Stadsteaterns uppsättning av Cabaret för ett par år sedan.
Det är förstås en onödig upplysning egentligen, men, vilken oerhört bra sångerska hon är! Hon kan både sjunga innerligt nära och dra igång fullt ös. Jag blev ordentligt imponerad. I några låtar var det bara synd att hennes absolut mer än kompetenta band inte var större än en trio. Det kändes att musiken hade kunnat lyfta ännu ett steg i just de låtarna.
Annars var det hur bra som helst med piano, trummor och omväxlande bas eller gitarr till hennes eget gitarrspel. Ett mycket bra ljud var det dessutom.
Så Sarah, varför ville du inte att jag skulle komma in och skriva det här? Jag kommer gärna nästa gång också. Med eller utan biljett.