Miss Li stortrivdes på den stora scenen. "Det var ju det här jag drömde om när jag började", sade hon och blickade ut över de uppemot 9000 i publiken.
Petter, Miss Li, Magnus Uggla
Botaniska trädgården, fredag 19 augusti
Uggla, Petter och Miss Li fann varandra under inspelningen av "Så mycket bättre" för några somrar sedan. En udda trio? Ja, musikaliskt befinner de sig en bra bit ifrån varandra.
Men det finns också likheter. Alla tre inledde karriärerna som outsiders, en bra bit från mittfåran. Uggla kämpade på med sin punkiga glamrock på 70-talet, men det dröjde innan han kom in i värmen. Och att Petters hiphop och rap skulle föra honom till de stora scenerna trodde väl få på 90-talet. Detsamma gäller för Miss Li som knappast hade nått lika långt om hon hållit fast vid den charmiga men aningen spretiga kabaretpop som i början var hennes signum.
I dag dyker de upp i de flesta sammanhang där folkliga och breda artister syns och hörs.
Idén att göra ett gemensamt rocktåg under en sommar kan tycks smart. De får draghjälp av varandra och förhoppningen är väl att 1 + 1 +1 ska bli mer än 3. Men frågan är om det blir så och om trion verkligen kommer till sin rätt.
Det vilar nämligen något stressat och forcerat över såväl Petters som Miss Lis och Ugglas "minikonserter". På en timme försöker de att klämma in så mycket som möjligt på högsta varvtal redan från start. Resultatet blir inte helt lyckat. Det publiken får är tre speedade spelningar med två 30-minuterspauser insprängda.
Dessutom är ljudet verkligen inte bra. Och inte blir det bättre av att volymen ligger på högsta nivå. Under Ugglas spelning går basen rakt in i kroppen och det känns som om de inre organen håller på att lossna från sina fästen. Inte särskilt behagligt eller meningsfullt.
Petter hade den lite otacksamma uppgiften att inleda kvällen i Botan när solen fortfarande stod högt.
Men låt oss ta det från början. Petter inleder och sätter tonen direkt. Gasen i botten och så i väg i 180 knyck.
– Det här är en hiphop-konsert så ni får vara beredda på att vi kommer skrika "Uppsala" ganska ofta och tjata om att ni ska vifta med armarna, vrålar Petter.
Så sant som det är sagt. Hans sidekick Eye & I lyfter ordet övertänd till en ny nivå och far runt på scenen som en förgiftad Svandammsråtta. Hits som "Vinden har vänt", "Så klart!", "Mikrofonkåt" och "Lev nu dö sen" avlöser varandra, fast lite enformigt blir det allt när dynamiken så tydligt uteblir.
Miss Li hade köplats två och gjorde sin spelning efter Petter och före Uggla.
Miss Lis låtlista är mer varierad, men även hos henne är tempot besynnerligt uppskruvat. I vanlig ordning har hon med sig sitt gamla minipiano, inköpt begagnat under de tuffa åren innan karriären tog fart. Det kliver hon förstås upp på och vinglar till en aning. Fast något vådligt fall liknande det rakt ned i Skellefteälven för ett par år sedan blir det tack och lov inte. Närmaste vattendrag, näckrosdammen på sidan av Linneanum, ligger på betryggande avstånd och hon nöjer sig med att stiga ned i publikhavet ett par gånger.
Hennes lysande tolkning av Pughs "Här kommer natten" görs när mörkret lagt sig och blir spelningens höjdpunkt.
Nyfriserad och på gränsen till kortklippt steg Magnus Uggla in på scenen. Hans kraft visade sig inte sitta i håret tack och lov.
En namnsdagen till ära nyklippt Magnus Uggla "varnar" publiken för att det enbart blir gamla låtar och möts av jubel. Det är ju dem vi kommit för att höra. På en timme lyckas han klämma in en försvarlig mängd av sina otaliga hits, och det blir allsång i nästan alla. Grötigt ljud och extremt hög volym stör, men det hindrar inte att det blir party.
Fast avslutningen blir finstämd. Efter allsången i "Jag och min far" hyllar Uggla fansen och verkar genuint tagen.
Magnus Uggla kom till Uppsala med bra studs i benen. Här svävar han över scengolvet.