Konsert
Mörkerkonsert med Allmänna sången
Slottsbiografen
Dirigent: Maria Goundorina
Det entimmeslånga programmet som framfördes i absolut mörker i Slottsbiografen inleddes med frågan: Uppfattar man musiken annorlunda om man inte ser? Var och en har nog sitt eget svar på den frågan men jag svarar: Ja, definitivt.
Kören och dess ledare har lagt ned ett enastående arbete på att uppnå samtidighet utan att använda den vanliga metoden med tecken, blickar och gester. Insatserna var perfekta och varje crescendo, diminuendo och accelerando likaså. Detta är svårt nog i ljus och nu, i mörker! Klangen var fyllig och skön och stämmorna välbalanserade. Helgjutet hela vägen!
Kören grupperade sig med hälften längs vardera väggen och stämmorna lika fördelade på båda körhalvorna och åstadkom därmed en upplevelsehöjande stereoeffekt. Programmet innehöll även en rad ljudeffekter som koristerna utförde med märkbar förtjusning. Man kunde höra rådjur, killingar, fåglar med mera. Till ljudeffekterna får man också räkna små sångsnuttar och uttalade åsiktsyttringar om saker och ting; omöjliga att rättvisande återge, men de väckte stor munterhet bland publiken. En väldigt illusorisk ljudeffekt var en kaskad av vattendroppar som övergick i ett häftigt regn och så ett kraftigt åskväder.
Genom tillmötesgående från kören fick jag ta del av en lista av de sånger som framfördes. Det var en blandning av vacker stämsång och modern dynamik. Bob Chilcotts ”The Runner” inledde följd av Anna-Karin Klockars expressionistiska tonsättning av Bo Setterlinds ”Tillägnan”. John Taveners ”The Lamb” till William Blakes text återknöt till melodiken.
Staffan Lindbergs melankoliska festvisa ”Om ett hundrande år” följdes av Jake Runestads redan klassiska ”Nyon, Nyon”. Malin Gavelin sjöng solo ”Nature boy”, mycket vackert, varpå följde två traditionella svenska låtar i fina framföranden: ”I denna ljuva sommartid” i Anders Nybergs arrangemang och ”Gjendines båd’nlåt” mästerligt arrangerad av Gunnar Eriksson. William Blakes mystiska dikt ”The Tyger” har lockat många kompositörer. Nu sjöngs Emil Råbergs tonsättning, en intensiv tolkning som passade kören väl. Avslutningsvis Frank Tichelis sakrala ”Earth Song” och ”Glaspolskan” av Ale Möller med Marcus Svärd på nyckelharpa och Sebastian Rosengren på fiol.
Detta blev en konsert som måste upprepas. Tillfälle finns att höra den även söndag kväll. Gör det!