Sakprosa
Anders Rydell
Stulen musik
Norstedts
De två första delarna ("Plundrarna" och "Boktjuvarna") har överösts av lovord och priser. "Stulen musik" är lika drabbande med sin starka blandning av fakta, enskilda öden och analyser.
Två män, Hitlers chefsideolog Alfred Rosenberg och musikkritikern Herbert Gerigk, ligger bakom ödeläggandet av en hel musikkultur. Den senares lexikon om judar i musiken gjorde uppspårandet av offren lätt. Anders Rydell betonar också hur Hitler-erans förföljelser flyttade modernismens hjärtpunkt från Paris till Amerika, dit Förintelsens överlevare flydde.
Rasande blir Anders Rydell i avsnittet om hur nazistiska möjliggörare och utförare efter kriget tilläts göra lysande kulturella karriärer. Några pekar han ut med namns nämnande.
Andlöst följer man enskilda musiker som till exempel tonsättaren Alma Mahler. I väskan har hon manuset till Anton Bruckners tredje symfoni som Hitler är på jakt efter. Tillsammans med sin hysteriske make klättrar hon över Pyrenéerna mot räddningen. I sällskap har de författaren Thomas Manns son Golo och Manns ålderstigne bror Heinrich med fru. Livfullt beskrivs hur denna med strumpbyxorna i trasor och Golos hjälp släpar maken uppför bergssidorna.
Genom violinisten Alma Rosés öde från berömmelse till fångenskap i Auschwitz-Birkenau, där hon tas ut att leda lägerorkestern, får man en inblick i musiken som motståndshandling och hur den gav lindring åt orkestermedlemmarna men hatades av de andra fångarna.
Ett stort antal personer glimtar förbi i boken. Dit hör bland andra Hitler. Dels som 15-åring kvällen då han har sett Richards Wagners opera om folkhjälten Rienzi med en vän. Han anförtror denne att också han väntar sig folkets mandat. Dels när han i vuxen ålder just har lagt Frankrike under sig och i hemlighet flugit till Paris för att bese operahuset och andra byggnadsverk. Direkt därefter meddelar han att han ändrat sina planer på att ödelägga Paris.
Varför klamrar vi oss kvar vid det förflutna och varför lägger vi sådan möda på det omöjliga uppdraget att återlämna det stulna? Det frågar sig Anders Rydell. Hans svar är att judarna inte enbart bestals på föremål utan också på minne och historia. Och han leker med tanken på att det är viktigare att återge ett ting dess historia än att återlämna det.