Recension
Allmänna sången
Jul på Slottet
Dirigent: Maria Goundorina
27 november 2021
Ytterligare en liten bit av tradition och normalitet återvände under lördagen då Allmänna Sången återkom till Uppsala Slott för sin adventskonsert. Alla förstår nog inte hur hårt pandemin har slagit mot en sångkör: under nedstängningen kunde det inte bli några konserter, heller inga repetitioner, och inga inträdesprov av nya presumtiva korister. Mot bakgrund av repetitionstiden, som med nödvändighet måste ha varit kort, var körens insats igår utomordentlig och de småfel som inte hunnit slipas bort är knappt värda att nämna.
Gäster var barytonsolisten Helgi Reynisson som med sin vackra och välklingande stämma förgyllde flera traditionstyngda slagnummer och Victoria Power som levererade ett följsamt och lyhört pianoackompanjemang.
Anders Nybergs arrangemang av "Bereden väg för Herran" inledde, precist och snyggt liksom Wennerbergs Görer portarna höga men litet mer kraft från kör och solist i sistnämnda hade varit fint.
Publiken vill ha välbekanta sånger men det är också roligt med nyheter. Poulencs tonsättning av tre dikter av Paul Éluard under titeln "Un soir de neige" och Fredrik Sixten "Ropa ut din glädje, dotter Sion" var fina körverk och "Guds son är född, en halländsk julvisa" i körarrangemang av Otto Olsson var ett melodiskt, innerligt stycke som passade kören mycket bra. Max Regers "Marias vaggsång" låter solisten glänsa och det gjorde Helgi, med besked. Kanske hans röst dock kom allra bäst till sin rätt i de två franska julvisor som följde, "Noël nouvelet" och "Qu'elle est cette odeur agréable".
Fransk var för övrigt även den – som vi trott – urengelska "Ding dong merrily on high" där kören väl inte uppnådde fullständig exakthet i det snabba tempo som valts. Messiaens lågmält intensiva "O sacrum convivium" var en perfekt kontrast. Kanske konsertens bästa nummer – och definitivt något vi gärna vill höra igen.
Konserten avslutades med tre ofrånkomliga klassiker: "Sibelius och Zacharias Topelius julvisa" som allsång följd av "Koppången" av Per-Erik Moraeus och Py Bäckman. Sistnämnda var en njutning att lyssna till: härlig körklang med perfekt frasering och dynamik. Så till sist Otto Olssons mäktiga "Advent" – och när kören gett allt i slutackordet finns inget att tillägga; nu står julen för dörren!