Drama
Titel: The apprentice
Visa på: Nordisk Film Bio Gränby, Filmstaden Luxe, Fyrisbiografen
I rollerna: Sebastian Stan, Jeremy Strong, Maria Bakalova
Regi: Ali Abbasi
Speltid: 122 min
Betyg: 2
Abel Ferraras film "Bad lieutenant" (1992) slutar abrupt när Harvey Keitels depraverade poliskonstapel avrättas i sin Ford framför en gigantisk reklambanderoll för Trump Plaza. En mer passande fond är svår att finna för den aggressiva gentrifieringsprocess som återställde bilden av Manhattan som världens handelscentrum snarare än ett bankrutt Gotham City.
Nyckelspelare i processen var Donald Trump och hans familjeimperium. Iransk-svenske regissören Ali Abbasi ("Gräns", "Holy spider") gör därmed klokt i att låta Trumpbiografin "The apprentice" spela ut som en klassisk New York-gangsterfilm i nedstigande led från Ferrara eller Safdie-bröderna. Genren alstrar energi genom att sammankoppla stadens två batteripoler: den vulgärt nyrika och den desperat utfattiga. Deras gemensamma drivkraft är den osläckbara törsten efter snabba pengar.
Vi stiftar bekantskap med den unge Donald Trump (Sebastian Stan) som just blivit medlem i miljonärsklubben Le Club där han möter stjärnadvokaten Roy Cohn (Jeremy Strong). Det slår gnistor direkt. Cohns förvridna patriotism och samvetslösa metodik kom att utgöra förebilden för den unge affärsmannen. Strongs relativt kärleksfulla rolltolkning bjuder på deadpan-skådespeleri av samma magnitud som Martin Priest i Michael Roemers klassiker "The plot against Harry" (1971).
Inledningsvis är det mycket som sitter där det ska stilistiskt och innehållsmässigt: det gryniga underexponerade fotot, den rappa dialogen och de svettiga karaktärsskådespelarna. Men "The apprentice" lämnar dessvärre gangstergenren till förmån för biografi-filmen och begår det grundläggande misstaget att omfatta ett alltför stort händelseförlopp. De bästa New York-filmerna utspelar sig inom en begränsad tidsrymd. Trump-filmen gör motsatsen och gestaltar ett epokskifte från grynig 16-millimeter till videoerans rasterlinjer och färgprägling.
Filmmediets begränsade speltid lämpar sig illa för att beskriva komplexa orsakssamband. "The apprentice" blir i slutändan en ytlig skildring av en ytlig man. Dessutom nyttjar regissören Trumps värsta fulknep: de osakliga personangreppen. Huruvida Trump har fettsugit sig eller förgripit sig på sin fru är sådant som lätt kan avfärdas som "fake news". Vad Trump däremot personifierar i filmen är de egocentrerade samhällsideal som utgör myllan för makthavarnas gangstermentalitet.