Soundtracket till ett brutet samhällskontrakt

Emil Arvidsons reportagebok "Svensk gangsterrap" är precis den nyanserade musikjournalistik som har saknats i debatten om musikstilens koppling till Sveriges eskalerande gängvåld.

Kidnappningen och mordet på Einár, rättegången mot Vårbynätverket med Yasin och Shottaz, kriget mot Dödspatrullen, våldsvågen i Stockholm i slutet av 2022 – Emil Arvidson väver in allt i en analys av hur gangsterrapens texter speglar konflikterna.

Kidnappningen och mordet på Einár, rättegången mot Vårbynätverket med Yasin och Shottaz, kriget mot Dödspatrullen, våldsvågen i Stockholm i slutet av 2022 – Emil Arvidson väver in allt i en analys av hur gangsterrapens texter speglar konflikterna.

Foto: Johan Nilsson/TT

Recension2023-03-24 11:58
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

För undertecknad är det lätt att relatera till Emil Arvidsons ambivalens inför de senaste årens mörka svenska "drill" – en subgenre inom hiphopen med texter som handlar om kriminalitet. Musikstilen har lite slängigt fått betäckningen "gangsterrap" i svenska medier, trots att skillnaderna mellan dagens svenska drill och den genre som föddes i Kalifornien, USA, på 1990-talet är enorma. Artister och grupper som 2Pac och N.W.A romantiserade då gangsterlivsstilen med en estetisk förmåga som Sveriges alla rockmusiker bara kan drömma om. Men inte ens när det var "beef" och mord begicks var stämningen lika rå som i dagens Sverige. Kopplingen till organiserad brottslighet var inte lika tydlig och framför allt fanns inte tekniken som möjliggjort för musiken att funka som ett gift i ett propagandakrig på sociala medier.

Emil Arvidson minns hur lätt det på 1990-talet var för svenskar att omfamna hiphop som en positiv kraft för mångfald. Våldsromantiken i USA kändes avlägsen – det hände ju någon annanstans. Texterna fick i stället kritik för sexism (nästan gulligt att tänka tillbaka på i dag). Det var först när Sverige fick sina egna gangsterrappare som genren ansågs vara depraverad av nästan alla svenska politiker. Arvidsons språk är gediget genomarbetat för att bli lättläst och boken är en bladvändare full av tragisk dramatik. Kidnappningen och mordet på Einár, rättegången mot Vårbynätverket med Yasin och Shottaz, kriget mot Dödspatrullen, våldsvågen i Stockholm i slutet av 2022 – Arvidson väver in allt i en analys av hur musikens texter speglar konflikterna, som sedan förstärks av sociala medier och blir underhållning för överklassungar på Östermalm som pumpar musiken på behörigt ironiskt avstånd från allt.

Våldets och brutalitetens närhet till raptexterna har lämnat en dålig smak i munnen på många av genrens ständiga försvarare. Galor har tagit bort hiphop som kategori och priser ska sluta delas ut till kriminella. Numera används låttexter som bevismaterial i brottsmål. Emil Arvidson problematiserar det hela med proffsig penna och jämför länder som Storbritanniens och USA:s angreppssätt med Sveriges.

Det är inte första gången som ett akut samhällsproblem – som i slutändan är politikernas ansvar – skylls på musiken. Låtar som både vittnar om och glorifierar effekterna av majoritetssamhällets svek anses vara orsaken till våldet. Emil Arvidson noterar hur moralpaniken kring svensk gangsterrap har lämnat spelplanen öppen för politiker som gärna förbjuder en hel musikgenre från att spelas i radio. Trots att den nya generationen rappare aldrig har behövt traditionella medier för att få ut sin musik.

Boken inleds med Emil Arvidsons medverkan i "Efterlyst" där han får frågan om det i dag finns några svenska rappare som inte är kriminella. Det är en fråga som är både legitim och som verkar komma från en förgången tid. Arvidson sätter i "Svensk gangsterrap" fingret på hur musikstilen har blivit ett soundtrack till ett brutet samhällskontrakt: "Det som slår mig mest under nästan alla intervjuer är hur djup klyftan mellan musiken jag alltid älskat och resten av det svenska samhället verkar ha blivit." Men andra ord är det här en bok för alla som är intresserade av vad som har hänt med dagens Sverige och för alla som fortfarande älskar eller någonsin har älskat rap som konstform.

Reportage

Emil Arvidson

Svensk gangsterrap

Forum