"De kommer att vara annorlunda svenskar." Orden är den dåvarande kommunikationsministern Olof Palmes och året var 1965. En begynnande insikt började så sakteligen ta form: att Sverige för alltid kommer att vara mångkulturellt och att det gamla svenska enhetssamhället var historia.
Alla som har kommit till Sverige för att bli en del av landets identitet har sin egen historia. Väldigt lite har blivit berättat om muslimernas tidiga historia i Sverige, som tog sin början långt innan de stora flyktingströmmarna på 1990-talet och framåt. Simon Sorgenfrei, religionsvetare och föreståndare för Institutet för forskning om mångreligiositet och sekularitet, skildrar i en alldeles fantastisk bok denna utveckling från två vilsna muslimska invandrare i 1900-talets början fram till dagens nästintill självklara mångkulturella samhälle där Sverige snart består av en miljon muslimer.
Urfadern för muslimernas hisnande resa i Sverige var Ebrahim Umerkajeff från Ryssland. Han kom till Sverige i början på 1900-talet, bortdriven av den ryska revolutionen och med ett dramatiskt levnadsöde. Han etablerar en pälsaffär i Stockholm efter en stormig resa. Snart finns där även Akif Arhan från Turkiet som i en närbelägen affär säljer mattor. Kring dessa två personer växer så en muslimsk identitet fram i Sverige, först trevande och lite osäker men ändå med ett tydligt mål. Flyktingar från första världskriget och ryska revolutionen följdes av de som sökte undkomma andra världskrigets fasor. År 1949 grundas den första muslimska församlingen, eller föreningen som den inledningsvis kom att kallas. En större grupp muslimer kom med den arbetskraftsinvandring som ägde rum under 1950- och 60-talet.
Ett påfallande drag i Simon Sorgenfreis forskning och berättelse är hur myndigheterna hade en respektfull och tolerant hållning till de första muslimerna. Även allmänheten visade överlag på en vänlig och generös inställning. Här fanns inget av den antisemitism som invandrande judar möttes av. Sorgenfrei berättar dessa båda gruppers historia i Sverige som två parallella spår. Att gruppen muslimer var så liten kan nog spela viss roll, liksom att samhället i stort präglades av en romantiserande bild kring Orienten. Det fanns en nyfikenhet på muslimer som knöt an till både film och litteratur. Sorgenfrei tar upp sufismens inflytande över svenskt kulturliv i början på 1900-talet som en sådan positiv trend.
Simon Sorgenfrei berättar muslimerna i Sveriges historia i en kontext av det svenska samhällets gradvisa sekulariserande. Lite paradoxalt kan man säga att det var denna sekularisering som möjliggjorde det muslimska etablerandet i samhället, samtidigt som den också var dess största hot. Den efterföljande generationen uppvisade mindre intresse av att följa traditioner och orienterade sig mer mot nöjesliv och samtidens trender, vilket bekymrade den äldre generationen. Sorgenfrei väver samman individuella levnadsöden med samhällets förändring och utveckling på ett levandegörande sätt. Man lär sig mycket.
Sveriges första muslimer stod för en liberal islam, men hade en ändå en hög ambition att bevara den. Det svenska samhället var påfallande tolerant att låta så ske. Religion och samhälle hade då en ömsesidig önskan att förstå varandra och etablera ett gemensamt liv. Det vore gott om vi kunde hitta tillbaka dit.