"Wannsee 1942" lämnar en otäck eftersmak

Hur tar man bäst och enklast livet av miljontals människor? Nazitysklands totala vansinne skildras i Matti Geschonnecks effektiva film om den famösa konferensen i Wannsee.

Tredje rikets höjdare möts i "Wannsee 1942" för att diskutera och besluta om Förintelsen. Filmen bygger på Adolf Eichmanns mötesanteckningar.

Tredje rikets höjdare möts i "Wannsee 1942" för att diskutera och besluta om Förintelsen. Filmen bygger på Adolf Eichmanns mötesanteckningar.

Foto: Edge Entertainment

Recension2023-01-19 11:57
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Drama

Titel: Wannsee 1942

Visas på: Bio

I rollerna: Philipp Hochmair, Johannes Allmeyer, Maximilian Brückner

Regi: Matti Geschonneck

Speltid: 108 min

Betyg: 4

Det börjar som vilken konferens som helst. De inbjudna anländer och inleder med lite småprat. Till slut är man fulltaliga och mötet inleds. Deltagarna utlovas en halvannan timmes diskussion som ska följas av en sen frukost. Efteråt har de 15 männen beslutat om hur man bäst och enklast ska ta livet av miljontals människor.

Den famösa konferensen i Wannsee utanför Berlin i januari 1942 har skildrats förr, men Matti Geschonnecks gestaltning av denna mörka stund i historien är nog den bästa. Mycket eftersom "Wannsee 1942" inte är en engelskspråkig produktion med kända engelskstalande skådespelare, utan en tysk med tyska. Det ger en helt annan autenticitet till berättelsen som bygger på anteckningar som Adolf Eichmann lät föra under mötet.

Det mest skrämmande med filmen är just den vardaglighet som präglar konferensen. Deltagarna pratar om Förintelsen som om det vore vilken affärsverksamhet som helst: vilken kapacitet kan man ha, räcker järnvägsnätet och vagnarna, hur många lik är det trovärdigt att bli av med per dag. Tittar man lite slarvigt kan man för en stund glömma att de faktiskt pratar om människor. Det är uppenbart att Adolf Eichmann och de andra såg sig själva som duktiga tjänstemän, som ska göra mesta möjliga resultat med minsta möjliga insats.

Man får också en inblick i hur nazisterna resonerande och motiverade Förintelsen. Här pratas om att man "försvarar sig", att man är "under attack". Den enda svårighet som tas upp är hur man ska göra med de som bara delvis har judeblod. Man vill ju heller inte skapa för mycket uppståndelse bland de "vanliga" människorna.

Rollbesättningen är perfekt. Philipp Hochmair är charmerande som ordföranden Reinhard Heydrich – en ulv i fårakläder för att säga det milt. Det är så att jag gläds åt att han senare samma år dör i ett attentat. Övriga deltagare är mest upptagna av sin plats i hierarkien, inte av att bli några av historiens värsta massmördare.

"Wannsee 1942" är en film som lämnar en otäck eftersmak – men den höjer även ett varnande finger för vad saker kan leda till om man inte är på sin vakt tidigt. Det finns inga undanflykter, vi har all historia ett klick bort.