Roman
Magdalena Sørensen
Alltings ordning: En familjearkeologi
Natur & Kultur
I Magdalena Sørensens romandebut kommer en kvinna hem från sitt arbete som tolk i Bryssel och Strasbourg för att hjälpa sin åldrande mamma i hennes stora, smutsiga hus. Mamman är samlare, och huset är fyllt av ett helt livs fyndande på loppisar och reor: dammsugare, kläder, husgeråd, gammal mat.
Utanför skövlas en skogsdunge för nybyggnation, och samtidigt som marken blottläggs framträder bilden av en barndom; en liten flickas evinnerliga springande efter en mamma med sin shoppingvagn, ständigt på väg längs med Stockholms gator, på jakt efter nya extrapriser. En mamma alltid på väg bort. Från sitt retrospektiv minns berättarjaget mammans händer som inte drogs till barnen. Pappan försvinner tidigt, utmattad av kampen mot röran i hemmet. Socialtjänsten låter sig luras, igen och igen.
Med ett enkelt, poetiskt språk manar Magdalena Sørensen fram bilderna av dessa båda kvinnor, modern och dottern, och hur den senares uppväxt i kaos formade den kapabla yrkeskvinnan med plommonlila dräkt som aldrig riktigt vill rota sig någonstans, utan flyttar runt mellan minimalistiskt inredda hyresrum. Berättandet är återhållet och samtidigt intensivt, medkännande. Även om infallsvinkeln är det försummade barnets kan den vuxna kvinnan också ana något av mammans drivkraft – varje sak hon bärgar hem till huset är en del av hennes drömda liv. Allt det som aldrig blev.
Jag ser fram emot flera romaner från denna debutant.