Sångkvartetten Kraja har gått från den traditionella svenska folkvisan till egenskrivna visor och ballader i folkton. Deras fjärde album är en uppvisning av ord och ton i överjordisk samklang.
Precis som mången annan folkmusiktradition utgör det svenska vemodet en exotism, någon slags dröm om äkthet och längtan tillbaka till det ursprungliga. Måhända en inbillat sann kultur. Något verkar locka, för trots att Krajas fyrstämmiga a capella enbart är på svenska har de varit framgångsrika på den internationella folkmusikscenen.
Under sina 13 år som grupp har Linnea Nilsson, Eva Lestander, Lisa Lestander och Frida Johansson alltmer utvecklat sin relation till den svenska folkmusiken. Redan på debutalbumet ”Vackert väder” fanns den där speciella tonen, de fyra sångstämmorna som sömlöst tvinnas kring varandra och skapar bilder av ljuv svensk sommarnatt och mytiska folksagor.
Från att ha sjungit egna arrangemang av traditionella svenska folkvisor består de senaste två albumen,”Brusand hav” och senast ”Hur långt som helst”, av helt egenskriven musik, dock komponerad i samma anda. Texterna har de hämtat både ur den svenska poesin med också från platser som Malaysia, Nordamerika, Kongo och Färöarna. Detta hörs nu i ärlighetens namn inte, allt smälter samman i Krajas säregna och lågmälda uttryck.
De flesta sånger framförs helt a capella men på några spår kommer ett instrument in som kontrast snarare än ackompanjemang. På fina öppningsspåret ”Allting börjar med ett slut” sjunger stämsången duett mot en barockfiol. I titelspåret kommer Malin Silbo Ohlssons flygelhorn in som en brytande stämma, och Olov Lindroths pianospel skänker en ytterligare dimension åt ”Sälgarna vid havet”.
Sångarrangemangen är fantasifulla och varierade men aldrig onödigt krångliga. De går från skir harmoni till vemodig dissonans och de enskilda stämmorna är ofta svåra att urskilja, så stor är samstämmigheten. På albumets vackraste spår ”Regnet kom” är ord och ton i överjordisk samklang och raderna ”i kväll ligger vintern på sin dödsbädd, tungt drar den andan och suckar som ett väldigt djur som lagt sig kring världen” målas snarare än sjungs.
Ljudmässigt bjuds det dock inte på någon större variation. Sången har i stort sett samma uttryck albumet igenom och visst kan man då och då önska, eller snarare nyfiket föreställa sig hur det skulle låta med mer kraft. ”Polska till Ruth” är det enda rytmiska avbrottet i raden av trolska hymner och ballader. Med det sagt är ”Hur långt som helst” en stämningsfull och vacker tolkning av den moderna folkvisan.
Bästa låten: ”Regnet kom”