Fantasy/Romantik
Titel: All of us strangers
Visas på: Fyrisbiografen, Royal
I rollerna: Andrew Scott, Paul Mescal, Claire Foy
Regi: Andrew Haigh
Speltid: 105 min
Betyg: 3
En riktigt bra film ber inte om ursäkt, utan förutsätter att den kommer älskas genom att vara sig själv. Tyvärr urskuldar sig "All of us strangers" på de flesta punkter, trots att den liksom Andrew Haighs förträffliga "45 years" (2015) är ett drama med mystiska, rent spöklika undertoner. Det är förståeligt att regissören vill bygga vidare därifrån, men tyvärr har han ådragit sig en förkärlek till det slätstrukna.
Historien kretsar kring Adam (Andrew Scott) och Harry (Paul Mescal), två ensamma män som bor i en i övrigt obefolkad skyskrapa någonstans i London. De attraheras bägge av den andres nedstämdhet och inleder en serie romantiska möten. Parallellt med detta inser Adam att hans föräldrar som dött i en olycka 30 år tidigare plötsligt tycks vara vid liv igen. Dramat utspelar sig till stora delar i Adams minne där oförlösta känsloknutar väntar på att få luckras upp. Filmen bygger på nyligen bortgångne Taichi Yamadas roman "Stangers" från 1987, men har lyckligtvis bytt kön på huvudpersonens unga kärleksintresse.
De två svärmorsdrömmarna kommer förmodligen att charma brallorna av publiken. Filmen lanserades också genom en "smygpremiär" på alla hjärtans dag, vilket känns märkligt i och med dess höga koncentration av vemod. Emilie Levienaise-Farrouchs outhärdliga soundtrack – en lyckad parodi på filmmusik – favoriserar den sorgsna delen av känslospektrat. I de sällsynta stunder musiken tar en paus märks filmens taktilitet och rigida konstruktion, men Andrew Haigh tycks känna sig naken utan stråkarna.
Symptomatiskt nog tycks även filmens kärlekspar obekväma med att visa hud. I en scen vill Adam att Harry blundar när han ska bada. Inte heller publiken får tjuvkika; välplacerade föremål blockerar alltid sikten mellan snoppar och kamera. Jag får känslan av att det konstnärliga beslutet stammar ur viljan att attrahera en bredare publik. Även de övernaturliga inslagen slätas tråkigt nog över genom att vara ett utfall av Adams undermedvetna. "Spöken från det förflutna", som det brukar heta.
"All of us strangers" är en bra film, men på tok för vanlig för att lämna något bestående intryck. Detta styrker lustigt nog filmens budskap om att göra saker helhjärtat innan de glider en mellan fingrarna.